antingen av 1 kap. 5 § regeringsformen eller att till 2 § successionsordningen fogas ett andra stycke av innehåll att första stycket äger motsvarande tillämpning om drottning som är statschef dör och änka efter arvprins befinner sig i välsignat tillstånd.
1—3 §§ i successionsordningen (fullt kognatisk tronföljd efter Carl XVI Gustaf och utseende av riksföreståndare)
I formellt hänseende gör högsta domstolen och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund några påpekanden. Högsta domstolen menar att läsningen av den inledande villkorssatsen i 2 § skulle underlättas om den fick lyda: "Dör Konung i Sverige och befinner sig Hans efterlämnade drottning eller änkan efter arvprins i välsignat tillstånd, då skall" etc. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund föreslår en formell ändring av innebörd att den föreslagna hänvisningen i 1 § sista stycket till successionsordningen utgår och att till följd härav lagen på förekommande ställen bör omnämna förutom arvprinsen även arvprinsessan.
4 § i successionsordningen (uppfostran inom riket och religionstillhörighet)
Några remissinstanser tar upp frågan om inte i 4 § borde intas en uttrycklig bestämmelse om verkan av att tronarvinge uppfostras utom riket. Högsta domstolen framhåller att med kravet på uppfostran inom riket tydligen avses att tillgodose intresset att en statschef i vårt land är väl förtrogen med svenska förhållanden. Om prinsessas äktenskap med utlänning i allmänhet kommer att leda till att hon flyttar utomlands, kan — i vart fall om laglig möjlighet att lämna villkorat samtycke till tronarvinges äktenskap inte skulle föreligga - det finnas större anledning än tidigare att förse stadgandet i 4 § successionsordningen med uttrycklig bestämmelse om verkan av att tronarvinge uppfostras utom riket. Även för andra fall kan det vara av värde att en uttrycklig bestämmelse finns. Någon annan rättsföljd torde inte kunna ifrågakomma än att den utomlands uppfostrade tronarvingen och alla hans efterkommande förlorat sin successionsrätt. Riksmarskalksämhetet menar att det vore önskvärt att rättsföljden av att arvprins uppföds utom riket anges. Även Svea hovrätt riktar uppmärksamheten på att en uttrycklig bestämmelse saknas för det fall tronarvingen uppfostrats utom riket. Hovrätten framhåller dock att en sådan bestämmelse kan ge upphov till gränsdragningsproblem. Det är nämligen oklart hur långvarig bosättningen utomlands skall vara för att successionsrätten skall gå förlorad. Att några års studier utomlands inte skall ha diskvalificerande verkan synes klart, men hur gränsen i övrigt bör dragas är ovisst. Å andra sidan kan sägas, att frånvaron av en bestämmelse ger upphov till problem av i stort sett samma slag.
Några remissinstanser tar upp frågan vilken krets av efterkommande till tronarvinge som bör uteslutas från successionsrätt om tronarvinge överger den rena evangeliska
