överflytta bestämmelsen i den äldre regeringsformens 2 § om konungens bekännelse till den rena evangeliska läran till 4 § i successionsordningen.
5 § i successionsordningen (samtycke till äktenskap samt förbudet mot äktenskap med enskild svensks barn)
I frågan om samtycke till tronarvinges äktenskap tar några remissinstanser upp spörsmålet om utredningsmannens tolkning av den gällande formuleringen "Konungen, sedan statsrådets tankar inhämtats". Högsta domstolen är tveksam om utredningsmannens tolkning av gällande rätt är riktig och menar att det mest sannolika är att övergångsbestämmelsen i punkt 7 till den nya regeringsformen måste tolkas så att samtycke skall lämnas av "regeringen på hemställan av konungen". Om högsta domstolens tolkning är riktig innebär alltså utredningsmannens förslag en saklig ändring av gällande rätt av innebörd att samtycke krävs endast av regeringen. Högsta domstolen gör i tolkningsfrågan gällande att den av utredningsmannen föreslagna ändringen bygger på antagandet att "Konungen" i 5 § successionsordningen ej betyder annat eller mera än konungen i egenskap av rikets styrelse. Huruvida detta antagande är riktigt är emellertid högst osäkert. Eftersom fråga, om prinsessa av det kungl. huset skall få ingå ett tillämnat äktenskap, i successionsordningen (6 §) betraktas såsom en angelägenhet som berör konungen personligen, närmast i hans egenskap av företrädare för det kungl. huset, är det nämligen föga troligt, att successionsordningen skulle behandla motsvarande fråga när det gäller prins av det kungl. huset såsom en angelägenhet som ej angår konungen i hans egenskap av företrädare för det kungl. huset eller eljest personligen. Det mest sannolika är, att ordet "Konungen" i 5 § successionsordningen betyder konungen i hans dubbla egenskap av riksstyrelse och företrädare för det kungl. huset. Uttrycket "Konungen, sedan statsrådets tankar inhämtats" skulle alltså överförda på nuvarande konstitutionella förhållanden närmast motsvara orden "regeringen på hemställan av konungen". Riksmarskalksämbetet förmenar att den naturligaste tolkningen av uttrycket "Konungen" i 5 och 6 §§ successionsordningen är att det åsyftar konungen personligen.
I sakfrågan, om samtycke skall lämnas av regeringen, yttrar sig några remissinstanser. Regeringsrätten tillstyrker uttryckligen att samtycke lämnas av endast regeringen under hänvisning till att statscshefens samtycke är ett internt spörsmål som inte är av beskaffenhet att behöva regleras i grundlag. Två remissinstanser, riksmarskalksämbetet och Svea hovrätt, förordar att samtycke skall lämnas även av statschefen. Frågan om samtycke till arvprins äktenskap torde, enligt hovrätten över Skåne och Blekinge, vara en angelägenhet som bör avgöras av riksdagen.
Utredningsmannens uttalande att samtycke till äktenskap bör kunna förenas med villkor berörs av några remissinstanser.
Regeringsrätten finner ej tanken godtagbar. Riksmarskalksämbetet, högsta
