Hoppa till innehållet

Sida:Prop 1977⁄78-71 Om kvinnlig tronföljd.pdf/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Prop. 1977/78:7135

domstolen och kammarkollegiet menar att för att villkor skall kunna uppställas stadgande härom måste tas in i successionsordningen. Högsta domstolen uttalar sålunda att, om samtycke anses böra kunna förenas med villkor, detta uttryckligen bör anges i lagtexten. Det bör vidare enligt högsta domstolen av lagtexten framgå, vilket statsorgan som har att pröva om uppställt villkor blivit uppfyllt. Även justitiekanslern finner det mycket tveksamt huruvida det över huvud skulle vara möjligt att uppställa villkor utan uttryckligt författningsstöd. Justitiekanslern uttalar sålunda att dörren i varje fall inte torde stå öppen för vilka villkor som helst. Någon gräns måste uppenbarligen under alla förhållanden dragas i författningen.

Flera remissinstanser behandlar frågan om möjligheten för arvprins att äkta enskild svensk mans dotter, nämligen riksmarskalksämbetet, regeringsrätten, Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarkollegiet samt minoriteterna i länsstyrelserna för Kronobergs och Blekinge län. Nämnda remissinstanser har i huvudsak uttalat sig för att förbudet mot sådant gifte slopas. Riksmarskalksämbetet uttalar sålunda att tillräcklig garanti mot ett ur dynastisk synpunkt olämpligt äktenskap finns inbyggd i det samtycke som fordras enligt paragrafens första mening. Ämbetet delar ej heller utredningsmannens farhågor att ett alltmera utökat antal äktenskap mellan tronarvingarna och vanliga svenska medborgare kan leda till att det kungliga blodet blir allt mer urvattnat med påföljd att det blir allt svårare. biologiskt och socialt, att upprätthålla föreställningen om kungahusets särart och därmed också att motivera den ärftliga monarkin. Om förbudet ej slopas bör enligt regeringsrätten den nuvarande formuleringen av bestämmelsen ej bibehållas. Regeringsrätten menar sålunda att det ej kan vara avgörande om fadern eller modern till den tilltänkta partnern är svensk. Bestämmande bör i angivet fall bli om partnern själv är svensk. Vidare framhåller regeringsrätten att enligt ordalagen förbudet drabbar arvprins som vill gifta sig med svensk mans dotter, däremot inte arvprinsessa. som vill gifta sig med svensk mans son. I formellt hänseende påpekar högsta domstolen att uttrycket "arvsrätt till riket" i 5 § lämpligen torde böra ersättas med "successionsrätt till tronen".

8 § i successionsordningen (tronarvinges upphöjande till regerande furste av utländsk stat)

Riksmarskalksämbetet har intet att invända mot regeln i gällande rätt att riksdagen skall lämna sitt samtycke till att arvprins upphöjs till regerande furste i utländsk stat.

Frågan om rättsföljden av att arvprins upphöjs till regerande furste i utländsk stat berörs av regeringsrätten, som anser att diskvalifikationsgrunden i 8 § successionsordningen knappast har större aktualitet i dagens värld.

Frågan om sättet för samtyckets lämnande berörs av högsta domstolen, som