4 Föredraganden
Enligt gällande successionsordning av år 1810 är arvsrätten till tronen förbehållen manliga efterkommande till konung Karl XIV Johan. Såväl kvinnor som kvinnors manliga efterkommande saknar successionsrätt.
Utredningsförslaget går ut på att sådana ändringar skall göras i regeringsformen och i successionsordningen att successionsrätt öppnas också för kvinnor. I fråga om arvsrätt inom samma syskonkrets föreslås att äldre syskon skall ha företräde framför yngre oavsett kön. Fullständig jämställdhet mellan könen skall alltså råda. Den kvinnliga tronföljden skall avse endast efterkommande till konung Carl XVI Gustaf.
Vid remissbehandlingen har förslaget att kvinnlig tronföljd skall införas tillstyrkts av riksmarskalksämbetet, hovrätten över Skåne och Blekinge, jämställdhetskommittén[1], länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Västerbottens län, Centerns, Folkpartiets och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund samt Fredrika-Bremer-Förbundet. Det har avstyrkts av länsstyrelserna i Stockholms[1], Kronobergs[1] och Blekinge[1]län, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund samt Centerns ungdomsförbund och Folkpartiets ungdomsförbund. Några remissinstanser har avstått från att yttra sig i huvudfrågan. Till denna grupp hör högsta domstolen, regeringsrätten, justitiekanslern, Svea hovrätt och kammarkollegiet.
De instanser som tillstyrker förslaget har i regel åberopat att principen om jämställdhet mellan man och kvinna bör gälla även för statschefsämbetet. De avstyrkande instanserna har i allmänhet anfört att förslaget saknar betydelse från jämställdhetssynpunkt.
När nu gällande successionsordning tillkom år 1810 var Sverige ett utpräglat manssamhälle. Både gifta och ogifta kvinnor stod under förmyndare. I fråga om arv och giftorätt var kvinnorna missgynnade jämfört med männen. Endast undantagsvis kunde de få tillstånd att driva handel. Vidare var deras möjligheter att delta i offentliga värv mycket begränsade. Mot denna bakgrund måste en ordning med endast manlig tronföljd ha framstått som naturlig för upphovsmännen till 1810 års successionsordning.
Det är uppenbart att frågan om kvinnlig tronföljd i dag bedöms under helt andra förutsättningar. I dagens svenska samhälle är strävandena att uppnå jämställdhet mellan man och kvinna en självklarhet inom alla politiska meningsriktningar. Ett av många uttryck för detta är den nyligen antagna föreskriften i 1 kap. 2 § regeringsformen att det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter. Det kan tilläggas att rättslig jämställdhet mellan män och kvinnor sedan länge råder när det gäller tillträde till statliga befattningar. Enligt min mening är det därför följdriktigt och naturligt att jämställdhet nu införs i fråga om arvsrätt till tronen. Det har visserligen invänts att jämställdheten på detta område skulle vara ointressant därför att
