den berör endast medlemmar av en enda familj. Jag delar inte den uppfattningen. Inte minst från psykologisk synpunkt torde det vara av betydande värde att jämställdhet mellan könen får gälla också i fråga om statens högsta ämbete. Jag förordar alltså att regler om kvinnlig tronföljd införs.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört är det enligt min mening klart att tronföljden bör vara fullt kognatisk. I en syskonkrets bör alltså den som är äldst alltid stå närmast till tronen oavsett om det äldsta syskonet är man eller kvinna. En sådan ordning har också förordats av utredningsmannen och det stora flertalet av de remissinstanser som har tillstyrkt kvinnlig tronföljd. I övrigt bör i fråga om turordningen till tronen gälla att äldre syskons släktlinje går före yngre syskons. Även detta överensstämmer med utredningsmannens förslag.
Jag delar också utredningsmannens uppfattning att den kvinnliga tronföljden bör begränsas till att gälla för efterkommande till konung Carl XVI Gustaf.
De ändringar som utredningsmannen i övrigt föreslår är i huvudsak konsekvenser av att successionsrätten blir utsträckt till kvinnor. På några punkter föreslås dock sakliga ändringar som inte utgör nödvändiga följder av denna reform. I en ny paragraf föreslås sålunda att ogift konung och följaktligen också kvinnlig statschef skall ha riksdagens samtycke till att ingå äktenskap och till att vara regent i utländsk stat. Enligt en annan föreskrift i förslaget skall gemålen till drottning som är statschef bära titeln prins. Några remissinstanser förordar också vissa andra sakliga ändringar eller tillägg.
Enligt min mening saknas anledning att i detta lagstiftningsärende företa en genomgripande saklig översyn av successionsordningen. Den allmänna meningen vid remissbehandlingen har varit att en sådan översyn inte behövs. De förslag till ändringar som har väckts och som går utanför ramen av rena följdändringar till reformen rör i regel frågor som inte kan väntas få aktualitet inom överskådlig tid eller som över huvud taget inte bör regleras. Jag förordar alltså att i princip bara sådana ändringar görs som uppenbarligen är nödvändiga med anledning av att kvinnlig tronföljd införs. Endast på en punkt vill jag föreslå en ändring som inte kan ses enbart som en följdändring.
F. n. föreskrivs i 5 § successionsordningen att prins förverkar sin arvsrätt till riket om han gifter sig med enskild svensk mans dotter. Utredningsmannen har i betänkandet inte föreslagit någon ändring härvidlag. I flera remissyttranden har däremot förordats att denna regel skall upphävas. Enligt min mening är det uppenbart att det i dag saknas skäl att upprätthålla förbudet för prins att gifta sig med en viss kvinna enbart av det skälet att hennes far är svensk medborgare. Som har framhållits under remissbehandlingen finns en tillräcklig garanti mot olämpliga äktenskap i kravet på regeringens samtycke. Jag föreslår alltså att den ifrågavarande bestämmelsen i 5 § upphävs.
