V. Med bokstafwen till wenster om företeckningen behöfwer man ej befatta sig. Den angifwer tonhöjden hwari Psalmen efter Choral-Boken spelas på Orgelwerket.
Strängen, som bör wara en ren tenor af jemn tjocklek, uppskrufwas till dess den ger god ton. Befinnes, när man sjunger efter Psalmodikon, att tonen går för högt för rösten, så nedskrufwas strängen, men för djupt, så uppskrufwas den.
Psalmodikon får allt behagligare ton, ju längre och mer det nyttjas, om det ej misswårdas, och låter, när det är uppspelt, som en god altviol. Ljudets skönhet, så widt ankommer på spelaren, beror till det mesta af skickligheten att föra stråken.
Will man till Fortepiano eller Claver, när Choral-Boken följes, spela en Psalm å psalmodikon, hwilket har ett eget behag, när det sker med skicklighet, då stämmes psalmodikon i den genom bokstafwen utmärkta ettstrukna tonens underliggande 4 [1].
Konsten att spela Psalmodikon är naturligtwis lätt och snart lärd. Erfarenheten har mer än ofta bewist, att en i tonkonsten alldeles okunnig, men som älskar den, på mindre än en half timme lär att på Psalmodikon spela hwilken Psalm som helst. God ton, genom stråkens skickliga förande, beror af öra, urskillning och någon öfning. Dock — detta enkla instrument är ej gjordt för wirtuoser. Måtte det snart på allwar få inträda i sin ädlare bestämmelse att tjena Skolan och Församlingen!
- ↑ Men i samma ton eller 1, om Psalmodikon är till denna ton utlagdt, som då är lösa strängen.
