Sida:Psalmodikon.pdf/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Till fromhetens och sångens wänner i mitt fosterland.

Bland oss hafwa älskare af Kyrkosången, som förstå dess högre mening, och erfarit den tjenst hon gör så wäl den offentliga, som enskilta gudaktigheten, länge och ömt beklagat dess förfall, eller rättare, dess frånwaro, såsom werklig Tempelsång, bristen af inre och yttre wärdighet, den okunnighet och det oskick, som i denna del af gudstjensten egentligen warit alltid rådande, föga motarbetadt, men aldrig någonstädes öfwerwunnet. De få wälmenta, men wanmäktiga försök, som blifwit gjorda till Kyrkosångens upphjelpande, hafwa för det mesta stannat inom skolorna, och i allmänhet litet eller intet tjenat Församlingen. Trötte af en fåfäng möda, synas äfwen de mest nitiske, och af konsten högst förtjente i wår fädernebygd hafwa uppgifwit hoppet, och skatta saken, dels för swår i sig sjelf, dels i utförandet bunden wid kostnader, som skulle betunga Staten och öfwerstiga Församlingens förmåga. Kyrkosångens upphjelpande och dess förande till enhet och skick, är dock lättare åstadkommit, än man föreställer sig. Af uppsåt och afsigt war dess första ursprung enfald, och det är endast i misskännande och glömska häraf, som swårigheten uppkommit.

I wårt Swenska alfabet räknar man 28 bokstäfwer; men tonerna i en skala äro ej flere än 7, och upptager man, om icke alla möjliga,

B