Sida:Psalmodikon.pdf/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
XI

mästerskapet, så uppnår likwäl mängden det behöfliga och närmast gagnande. Det är i sanning endast wår okunnighet och tröghet, [1] som här frukta swårigheter, hwilka icke kunna öfwerwinnas. Här är wisserligen en höjd att öfwerstiga, men den är icke ett berg. Funnes allmänt den ringa kunskap i Kyrkosången, som behöfdes hos dem, hwilkas kallelse och pligt det tillhör, att äga och anwända den, och wore gifwen lag om Psalmernas inlärande af folket, lika bestämd och wårdad, som den om innanläsning i bok, så skulle Kyrkosången snart befinna sig i lika förswarligt skick, som denna, och alla af naturen icke alltför wanlottade bland menigheten skulle lika lätt ur boken sjunga en Psalm från dess tecken, som läsa den från dess bokstaf. Angelägenheten, att i Församlingen kunna med anständighet öppna sin mun till Guds lof, synes icke wara mindre än den, att läsa i bok. Det sednare, så gagneligt när det fromt anwändes, är dock blottstäldt för många wådor; för det förra är knappt ett missbruk tänkbart. Att lära menigheten Psalmen, blef pligt ifrån den stund, man tillät henne sång under Gudstjensten, hwilken

for-
  1. Måhända äfwen fördom. Allwarliga sinnen, för hwilka musiken, som wetenskap, är okänd, fästa derwid gerna föreställningen om någon lättfärdighet, som mer eller mindre wäsendtligt synes dem tillhöra denna konst. De weta icke, att tonläran är en kunskapsgren, som i djup och skarpsinnighet, i allwar och wetenskaplighet öfwerstiger många, men icke eftergifwer någon bland menniskowettets forskningsämnen. Dock är henne hos oss ännu icke ett rum förunnadt bland lärdomens yrken, och hon har, såsom wetenskap, ingen lärostol i något enda bland wåra underwisningswerk. Från Templet, der hon räknar sina anor, är hon bannlyst till lusthusen, och tillåtes sällan annorlunda, än misskänd och förnedrad, att ära sitt upphof och tjena menskligheten. Så länge förhållandet är sådant skall alltid en brist widlåda all lärd bildning, i synnerhet den presterliga, och wår Skaldekonst adrig hinna, ja, i oräkneliga, de wigtigaste fall, icke ens weta sin bestämmelse.