Öfwerstigante quart har fem mellanrum, och är fjerde ziffran; Förminskad quint har fem mellanrum, och är femte ziffran; Ren quint har sex mellanrum.
Det är färdigheten i denna kunskap, kännedomen af interwallerna, som är den nödigaste och fruktbaraste för sången, som mäst lättar den, och ger den grund och säkerhet. Det är härigenom, som man liksom wet hwad man sjunger, och, sedan örat och rösten blifwit med begreppet öfwade, lika lätt sjunger ur bok, som man läsande talar ur bok.
Sedan interwallerna äro fattade, göres deraf bruk för sången af psalmen, som nu genomläses innan den sjunges [1]. Härwid skall lärjungen se gagnet af den kunskap, som han med någon möda inhämtat; ty han finner den nu behöfwas, och de begrepp han deruti äger oupphörligt fordras och tjena honom under sången. Den grund och säkerhet, som denna öfning för till förståndet, och detta sedan till örat, tonsinnet och rösten, är af ett wärde, hwilket icke för högt kan uppskattas.
Man wäljer, till prof för werkställigheten, den första kortare psalm, som i boken förekommer, N:o 2.
Underwisaren säger: Uppnämn från företeckningen de föränderliga tonerna af den tonart, hwari denna psalm går? Swaras: Alla stora.
I. Hwilken är då tonarten? Sjette kyrkotonen, Jonisk. Underwisaren frågar widare, och lärjungarna swara:
II. 1 1? Enklang [2]. III. 1 +6? Liten underterz. IV. +6 +6? Enklang. V. +6 +7? Stor secund. VI. +7 5? Stor underterz. VII. 5 8? Ren quart. VIII. 8 1? Enklang.
- ↑ Man tröttne ej wid mångfalden af dessa små öfningar. De äro alla högst enkla och fordra wida mindre tid i werkställigheten, än det wid genomtänkandet förekommer en med tonläran obekant läsare. – Mången annan öfning, som förehafwes i wexelskolan, kan icke från en swagtänkt menighet utestänga faran för sjelfklokhetens retelser; öfningen i kyrkosången förer rätt fram till enfald och fromhet.
- ↑ Om melodiens början wore 3 eller 5, swarades: Tredje tonen, femte tonen o. s. w.
