Sida:Räggler å paschaser 1.djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

20


hört talas om Nils och gärna skull vell höra ett stöcke,» sa'n.

Allri ol sa Nils, men stack spelvark sett unner armen å förd mä. Han brukt int å nek, når han ble bedd te spel. Ja geck ätter för ja tänkt att Nils skull gär nô kopett, satt han behöfd hjälp.

Nu vet en hvalls herrskapsfôlk ä. Di har int varst mö te gär å däfför ä di rogat å te se tock sôm ä kônstitt äll på ann sätt uvant.

Å når en fatti stacker ä stôlli äll ha gjort nô ondt äll ä unnli på nô ann vis, da ä de e ren gläj för tock fôlk te titt på en å skôj mä en å lätt främmat fôlk se hocka kônsti sak di har å förevis. Å så läng en ä uvanli nock, ä di beskeli ve'en, men når den varste unnliheta ä övver kör di ut'en. Sjôl ha ja vôr mä på't en gang å på samm sätt geck dä för Nils Utterman.

För mä däsamm vi kom fram te fröknan i trägårn å patron talt ôm att dä va Nils Utterman sjôl han hadd mässä, bynt di slô sä på knäa å fliss å gi sä lefnass övver. Å patron ga'n ett glas kunjak å ba'n sätt sä, å fröknan bynt å fråg ut'en, hvar ha va iffrå å hva far