22
förspel i körka. Å sänna drog'en sta mä »Gullmann i fôle» å »Kung Kal den unga hjälte» å mang tocker herrskapslåter.
»Ja, d'ä nock bra, Nils,» sa patron, »men dä där ha du int lärt dä tå gamle Skrömt i Blåbärsåsen — tock där ha vi hört fôr, kom mä nô sôm ä frå are sia tjärna.»
Da vänd Nils sä bort iffrå dôm, änn sôm han skull skämms, å spelt e gammel vis, ja ha hört mor mi sjong mang gnnger, ôm e prinsess, sôm va esammen i dä främmande lann å sörd sä fördarfva. Ja töckt dä lät änna kaf fint å vackert, men fröknan å patron di skratt satt tåran rann, för dä att di va uvant te hör tock på hannklavér
»När sola går ner, blir ufvan gla,» sa Nils Utterman. Han hadd alti olspråk teress, men dä va allri rekti olspråk, utta tocka han sjôl hadd lag te.
Men patron å fröknan flin bar varrer ända, för dä att di såg att Nils va rasen.
Da slog'en te mä e jösshärspolsk, satt dä vischa å vren å så helt'en tvart ôpp å lag sä te å gå.
