24 Motioner t Första kammaren, Nr 21. nrskuldande, generat leende. Fotgängarna svarade: "ha vi gått oriktigt, vad menar Nit" Ordningens handhavare gjorde då till förklaring en del obegripliga armrörelser i luften. Fotgängarna vände nu i sin ordning med ett leende samhället ryggen och fortsatte sin lagliga framfärd. Detta är en episod från Nybroplan, som berättats för mig av två damer, som varit föremål för upplysningen. Systemet Hamburg börjar skymta vid horisonten. Hed denna uppfattning böra fotgängare icke åtalas och bötfällas annat än om de uppenbarligen av tredska eller okynne lägga hinder i vägen för bilfarten genom ett otillbörligt gångsätt. Vad cyklisterna angår äro de ock fotgängare. Men de använda sig härvid av en trampmaskin. Även den har åstadkommit olyckor för fotgängare och någon gång även för motorfordon. För bruket även av sådana maskiner böra ock givas förhållningsorder, vilkas uppenbara överträdande bör kunna föranleda ansvar. Inom vår rättsordning finnes emellertid såsom straiïart även varningar vid sidan av böter och frihetsstrafi. I ämbetsverkens disciplinära strafirätt ingå varningar såsom en tillräcklig beivran i början för uppsåtliga förseelser av vida allvarligare natur än som förekommer i trafikväsendet, där förseelserna i regel äro ouppsåtliga. Även amhället skulle kunna tillägna ig trafikkultur genom att istor utsträckning stanna vid utdelandet av varningar särskilt i det fall att förseelen ej åstadkommit någon skada för andra. Dylika varningar kunde överlåtas redan åt poliskonstapeln på gatan. Denne må tillåtas att ådagalägga sitt nit och skydda sina befordringsmöjligheter genom att blott rapportera varningar och arten av desamma, gärna med anteckning tillika om de efterfrågade namnen på de personer, som ansetts ha överilat sig på något sätt. Lag mot vinster genom befrämjande av osäkerheten i trafiken. I det föregående har till chaufförers urskuldande framförts bland annat, att de ofta, kanske oftast, äro tvingade att köra överdådigt och hålla farten. Förhållandet är, i Stockholm exempelvis, att en droskchaufför avlönaa av bilägaren med 10 procent av det belopp. som han uppburit i körslor utöver 10 kronor. Med chaufförer för lastbilar ställer det sig olika. Vanligt lär dock vara. att de avlönas efter storleken av den last. som de befordrat, vilket ju i grunden är samma företeelse som den förutnämnda. Ofta inträffar att vid efterfrågan på körslor bilägaren gar att lågt anbud för att erhålla uppdraget. För att sedan gå i land med detta låga anbud måste han sätta stark fart i körslorna. Olyckorna ökas även på detta sätt. men det är icke uhaufförsrnas tel. I lag bör ingripas lven hår.
