Sida:RD 1935 23.djvu/143

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Mo/mnvf i Första l.:a1wua.aren. N/ 21. 25 llayabotsyatsmet. En modx-«-rkandv anledning till den höga farten med dess ökningi nlycksfrokvcnsen anses ock vara det nya dngsbotsystemet. För on fattig chaufför blir vn dagsbot. oj satt i något högt värde. Han slipper således lätt undan och även vållande till annans död brukar kunna försonas med ett jämförelsevis ringa bötesbelopp. Straffpaföljden för vårdslös framfart innebär såledesvi detta fall icke något avskräckande. Och mången bilägare betalar kanske gärna det ringa bötesbeloppet för att fortfarande kunna förtjäna mycket mer på en fortsatt, forcerad hastighet. Någon ändring i dagsbotsystemet kan väl ej av nämnda skäl nu ifrågasättas. En erinran, om vad ovan sagts, bör dock ej saknas. Begränsning av personbilamas antal och parkeringsplatserna. För städerna, särskilt större städer, måste problemet omfatta även ett övervägande av en begränsning av motorfordonens antal. Att införa ett så farligt och skrymmande fordon i trafikträngseln, när ett rimligt behov därav icke föreligger, bör knappast vara försvarligt. En mängd människor i städerna, särskilt i storstäder lägger sig till med personbilar främst för sin bekvämlighet i färder till arbetsplatser, salubodar, bekanta eller stadens förlustelser med mera. Liksom för befolkningen igemen står dem ju till buds apostlahästarna, spår- och järnvägar samt droskbilar vid brådska. Ett förbud är ock till sådana medborgares nytta. De belasta sig ej med onödiga utgifter. Deras hälsa befrämjas genom större tvång till gångsport i fria luften. Lockelsen att icke kunna uträtta ett ärende utan att sätta sig i sin bil är sannerligen icke något bidrag till släktets andliga och kroppsliga förkovran. Sådana permanenta biläkare bli inga "arier". Deras låda är en anstalt för åderförkalkning och andra mer eller mindre dödliga krämpor. I sammanhang med en bils inregistrering eller eljest bör därför behovet prövas eller erhållet tillstånd styrkas. Dispens bör lämnas frikostigt med undvikande av trakasserier och omgångar. Läkare, yrkeinspektörer av olika slag, personer med omfattande representation med flera böra för sina respektive ändamål få begagna gatorna och anvisas parkeringsplatser. Landsbygdens folk och turister äro självskrivna. Med denna erinran kommer man in på parkeringsproblemet. Parkeringsplatserna upptagas väsentligen av förenämnda gentlemannachaufföreri egna bilar. Lastbilar synas aldrig där. Icke bör väl för de förras skull även detta bekymmer få hopa sig på kommunalförvaltningen med ökande tillika av trängseln på gatorna och vanställande av gatubilderna. Nog går det väl långt, att exempelvis en sådan centralplats som Gustav Adolfs torg i huvudstaden skall för ett sådant onödigt och odemokratiskt privi