26 Motioner i Första kammaren, Nr 21. Iegierande av gentlemannachaufförer få förvandlas till ett skräpigt upplag för obegagnade bilar. Detta är en spridd mening. På förenämnda sätt kunde en avlastning av biltrafiken och dess parkering äga rum. Det gives nu en kategori människor med begränsade inkomster, som försmd nöjesliv och i naturen finner sin största vederkvickelse. Sådant folk består sig ofta såsom enda lyx med en bil för att på ledighetsdagar och under semestrar komma långt ut i naturens omväxlingar och lära känna främmande trakter. För dessa människor bör medgivas rätt att hålla en bil, en liten bil, samt traflkera gatorna på vägen till sina lantliga utflykter och även vid särskilt brådskande tillfällen eller för transport av tyngre saker. De böra inregistreras såsom en särskild kategori av bilägare med ett särskilt kännetecken på bilen såsom kontroll mot missbruk. Trafikförsäkring av sådana bilar bör ock erhållas mot billigare premier. En allvarlig fråga är konkurrensen mellan enskilda motorfordon samt järnvägar och spårvägar. Det är ett allmänt intresse, att de senare bära sig. Allmänheten bör ej betungas med höjda biljettpris eller rent av berövas sitt vanliga kommunikationsmedel genom en sådan konkurrens. Bussar såsom komplement till järnvägar och spårvägar förtjäna däremot uppmuntran, ehuru även här synes böra tagas någon hänsyn till förekommande av ruinerande konkurrens. Genom att i städer, på sätt ovan sägs, minska antalet enskilda personbilar ökas behörigen spårvägstrafiken och järnvägarnas lokaltrafik liksom även anlitandet av hyresbilar för persontrafik. Lastbilarna bli ett större bekymmer. Genom dem förmedlas nu den tunga varutransporten från dörr till dörr utan omlastning på järnväg eller fartyg. Transportkostnaderna minskas betydligt och sådan trafik kan knappast ransoneras. En annan sak kan vara den långväga lastbilstrafiken. I synnerhet när stora industrier börja ombesörja sin export genom lastbilar. Detta hotar allmänheten med höjda fraktkostnader på järnvägarna för att ej tala om järnvägens egen existens. Den 'ökar ock bördan för de vägunderhållsskyldige genom en så stor och omfattande påfrestning. I en tidning publicerades nyligen en inlaga från en eller flera större industrier. vilka gentemot erinringar mot dem i dylika avseenden hänvisade till att statens järnvägar borde söka sig ett vederlag genom att minska avlöningeu för lina funktionärer. Så lätt kan väl denna aktuella angelägenhet ioke avfärdas. 'llraflkknllun Europas pacifism begränsar sig till att för en stund söka förekomma krigsutbrott. Detta är ju lovligt och hm. [det stora loppet kommer den icke längre än till att famla efter fred med bibehållande av ofredena
