lotioaer C Första kammaren, Nr li. Q upprättade förbindelser från Norge till utlandet. Genom det norska alternativet tillgodosägs även Bullardalens trängande trafikbehov. En järnväglbro över Svinesund vore även olyckligt i händelse av konflikt med annat land, varigenom förbindelsen skulle kunna avbrytas genom brons lätta tillintetgörande sjövägen. Haldens invändningar och de svenska medlemmarnas svar äro närmare utförda i betänkandet. Herr Anderssons antydanden om Norges uppsökande av andra förbindelser syfta förmodligen på. en diskuterad förbindelsejärnväg Oslo -Kristiansand och därifrån färja till fiskläget Hirtshals på norra Jylland! västkust. De svenska ledamöterna betonade, att de tvekat, huruvida Sverige borde lämna sin medverkan till banan. I stort sett fingo de svenska järnvägarna bära de uppoffringar, som motsvara vinsterna huvudsakligen för de norska trafikanterna. Bullarlinjen var byggd på smärre lokala intressesynpunkter med uppoffrande av de stora rikssynpunkterna. Fördelarna komme i främsta runmet Norges samfärdsel och handelsliv till godo. Sverige kunde icke medverka annat än till det tekniskt och ekonomiskt bästa möjliga och det ekonomiskt lättast överkomliga linjeavtalet.- Underordnande av de stora synpunkterna inför ett lokalintresse förutsatte dessutom ett utförande, som sakligt vore för trafikförhållandena vida ogynnsammare, samt pålade Sverige en extra börda av 2,000,000 kr. större kapitalutlägg och 300,000 kr. sämre driftresultat. I min interpellation frågades på denna punkt: "Håller ej regeringen före, att nya förhandlingar böra upptagas med Norge om en mellanriksbana över Svinesund och detta icke minst med anledning av den nu sökta koncessionen på elektrifiering av DaIslandsbanan?" Statsministern svarade med att hänvisa till järnvägsstyrelsens yttranden, att Norge hade det helt övervägande intresset och att därför icke heller för närvarande nå-got svenskt initiativ syntes böra ifrågakomma. Kostnadsfrågan. Det göres ibland gällande även officiellt, att broarna var för sig och än mer tillsammans skulle bli för stor belastning för rikena. Siffrorna äro som sagt enligt färska officiella beräkningar för landsvägsbro av järn och cement 1,600,000 kr. och av sten 2,300,000 kr. samt för järnvägsbro av järn 1,800,000 kr. och av sten 2,500,000 kr. Det kan hända, om saken uppskjutes, att masstillverkningen av nödiga såväl som mindre nödiga landsvägar med broar så. uttömmer svenska statens förmåga, att den längre fram ej kan bygga något alls. Invändningen är oförklarlig. Kalkylerna om järnvägen visa att kostnaderna förränta sig. Man kan ju välja det billigaste alternativet, om honnören för rikenas stendistrikt ej anses kräva stenbroar. En nordisk kontinentalbana står väl ut därmed hellre än att aldrig komma till. Det lilla Danmark har byggt en kombinerad landsvägs- och järnvägsbro över Lilla Bält för 34,000,000 kr. För närvarande anlägges en sådan ännu mycket större bro, Storströmsbron, från Själland till Falster för en kostnad av 40-H
