Sida:RD 1935 23.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Motioner i Första kammaren, Nr 22. 15 talbana med anslutning till norska statsbanenätet över Svinesund. Likaså betraktas 1923 års uttalanden av mellanriksbanekommissionen som föråldrade och således jämväl svenska järnvägsstyrelsens yttrande i detta ärende och statsministerns anslutning därtill vid förra riksdagen. Att mellanriksbanor och andra transiteringsbanor skola söka så många vägar som möjligt i de egna länderna för att dessa skola få största möjliga inkomst därav, är en uppfattning, för vilken även Haldens representant i Oslo talade. Eljest är detta väl en sällsynt ståndpunkt för transiteringskommunikationer. Det förljudes, att utlåtandet i denna punkt liksom i andra avseenden ej vunnit anklang i Norge. Den ifrågasätta koncessionsansökningen i sträckan Oslo-Kornsjö har för övrigt icke motiverats så som DaIslandsbanans styrelse antagit. Den lär icke ha skett för att förekomma en sammanbindning av statsbanorna. över Svinesund i förening med deras elektrifiering. Skälet uppgives ha varit att då en elektrifiering av norska statsbanorna ändå en gång måste företagas, har det visat sig vara oekonomiskt och opraktiskt i övrigt att driva en mindre bit av samma bana med annan drivkraft. Den nyutnämnde landshövdingen i Göteborgs och Bohus län, förut ordförande i Göteborgs stadsfullmäktige, har icke motiverat sitt uttalande utan på remissakten skrivit allenast ordet "tillstyrkes". Före interpellationens väckande in- terpellerade jag honom personligen om Göteborgs inställning till saken, som möjligen kunde delvis förväntas i vissa kretsar bli en annan än befolkningens i Bohuslän. Han uttalade sig även då till förmån för koncessionsansökningarna samt trodde bohusbanan vara illa rustad för att övertaga en mellanfolklig snabbtrafik. De svenska stntsmakternas avsikt med bohusbanan. Förhållandet är, att vid 1897 års riksdag, då proposition om en längdbana genom Bohuslän förelåg, förklarade riksdagen på statsutskottets förslag att bohuslänsbanan icke kunde tänkas såsom statsbana utan förbindelse med de norska banorna. Det syntes därför riksdagen givet, att innan beslut fattades om banans anläggning visshet borde vara vunnen, att banan bleve sammanbunden med Norges järnvägar och att anslutningen skedde på ett tillfredsställande sätt. En skriftväxling hade redan 1896 ägt rum mellan svenska järnvägsstyrelsen samt styrelsen för Norges statsbanor och norska departementet för de allmänna. arbetena. Det norska departementet hade därvid hemställt, huruvida icke från svensk sida kunde finnas skäl att underkasta den ifrågasätta linjen genom Bullaredalen med anslutning till Fredrikshald-Sunnanå järnväg med Prästbacke station en närmare undersökning. Med anledning av riksdagens nämnda beslut skedde förfrågan, att om anläggning av en statsbana genom Bohuslän till Svinesund beslötes, anknytning kunde påräknas från Norge till lämplig punkt å norska sydbanan. Härpå svarade norska departementet att det för det dåvarande icke såge sig i stånd att ställa i utsikt anläggning av en sådan bana. Emellertid uppg-avs icke i Sverige planen på. en längdbana. genom Bohuslän.