16 Motioner 11 Första kammaren, Nr 29. Järnvägsstyrelsen yttrade den 5 januari 1897, att en bohuslänsk statsbana med slutpunkt i Strömstad under en längre följd av år icke syntes kräva så stor tåghastighet, som en över Svinesund dragen mellanriksbana, vilken bland annat skulle ha till uppgift att åvägabringa en kortare och betydligt snabbare förbindelse mellan Norge och kontinenten. Därest ändrade förhållanden framdeles skulle betinga en starkare överbyggnad, -kunde de från början nedlagda skenorna lätteligen utbytas mot tyngre sådana samtidigt med barlastdjupets ökning. De härför nödiga villkoren 'i avseende på banvallens krönbredd samt syllarnas inbördes avstånd och längd voro på förhand uppfyllda. Det vore ock ytterst sannolikt, att det ej kunde dröja alltför länge, innan en dylik sammanslutning funnes oundgängligen nödig. Proposition avläts till 1898 års riksdag om anläggning av en längdbana i Bohuslän, till en början till Skee station i avvaktan på en fortsättning. Riksdagen beslöt på statsutskottets förslag bifalla propositionen. Enligt riksdagens mening vore det såsom länk i en blivande mellanriksbana som längdbanan genom Bohuslän hade betydelse för staten. Därför förordade riksdagen till anläggande såsom statsbana endast den del av den föreslagna järnvägslinjen, som sträckte sig från Göteborg till Skee. Den därefter utgående linjen till Strömstad, vore däremot uppenbarligen endast en sidobana. Dess byggande enligt dittills följda grundsatser måste överlämnas åt den enskilda företagsamheten. Den internationella natur, som jlängdbanan genom Bohuslän borde äga, och som av riksdagen starkt betonades året förut, ansåg 1898 års riksdag böra medföra, att denna banas egenskap måste vid bestämmandet av dess sträckning anses vara av större vikt än de möjliga hänsyn till särskilda orters intressen, som kunde göra anspråk på beaktande. Anläggningens stora betydelse för detta tätt befolkade län ansåg riksdagen ock vara obestridlig. Ehuru underhandlingarna om anslutning till det norska järnvägsnätet dittills icke lett till något resultat, ansåg riksdagen dock med hänsyn till det i vår tid allt mera påträngande kravet av snabba, billiga kommunikationer, att ifrågavarande järnväg inom en ej avlägsen framtid skulle bliva sammanbunden med norska järnvägarna. Emellertid inträffade 1905 upplösningen av unionen mellan de båda rikena. Samverkan mellan dem avbröts då en tid framåt. En följd var, att på förslag av svenska regeringen 1906 års riksdag beslöt inlösen av den privata järnvägen Strömstad-Skee, som kommit till stånd. Ett huvudskäl var att, sedan 1898 års riksdags uttalande gjordes, "utsikten att åtminstone inom en närmare tid få den åsyftade mellanriksbanan till stånd i hög grad förminskats". Såsom ovan erinrats, återupptogos åter förhandlingar i ämnet. Dessa föranleddes genom påminnelser vid 1914 och 1917 års riksdagar och Hovedstyrets för Norges statsbaner initiativ år 1919. Mellanriksbanekommissionen gav Svinesundslinjen företräde på grund av dess stora fördelar både ekonomiskt och i trafikavseende. Frågan strandade emellertid, som sagt, från norsk sida på F redrikshalds invändningar och andra inverkande norska intressen. De svenska statsmakterna ha emellertid icke uppgivit sin förhoppning om
