Sida:RD 1935 23.djvu/170

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

18 Motioner i Första kammaren, Nr 22. vägsbro i stället för färjförbindelse. Brons företräde bör vara uppenbart. Den bör snart kunna komma. till stånd. Därvid bör den byggas så, att den när tiden är inne, kan kombineras med en järnvägsbro för kontinentalbanan. Så. ha danskarna byggt sin bro över Lilla Bält och uppföra nu en bro över Strömsund mellan Alster och fastlandet. Sammanfattning. Ibland brukar sägas, att det var skada, att drottning Margareta av Danmark-Norge-Sverige icke lyckades sammanhålla för framtiden de tre länderna till ett rike med ett språk. Nu har det ju i stället artat sig till tre riken. Kanske det också är bäst så, då ju som bekant för stor makt "fördummar". Vi kunna i alla fall hålla samman till gemensam välfärd och betrakta oss såsom ett rike, när vi alla tre hava gagn därav. Frågan om den gamla kungsvägens över Svinesund återuppståndelse i tidsenligt skick har legat i stöpsleven sedan 1886. Denna långa väntan har börjat uttrötta rikena och stärkt särintressen. Därför måste man nästan säga sig: Nu omsider eller aldrig! Åtminstone synas svenska järnvägsstyrelsen och i dess följe svenska statsmakterna uppfattat situationen så. Det gäller nu samling om en trafikförbindelse, som mer än någon annan skandinavisk kan kallas för den skandinaviska kontinentalrouten, förbindelsen från Norge över Sydsverige och Danmark och därifrån på olika vägar ut till Europa och mänskligheten. För Norge blir det ju ingen överansträngning. Ett nytt banstycke från Bergs station till Svinesund på allenast 7 km och så halva kostnaden i två eller en av de projekterade broarna över en vattenyta av blott 60 meters bredd. Kalkylerna garantera ju ock tillbörlig avkastning. Allt det andra ombestyr Sverige. Någon matematisk uträkning av den olika nyttan för rikena är fåfäng och blir aldrig tillbörlig. Båda rikena ha ovanskliga fördelar därav och mer behöver icke sägas. Hade Margaretas dröm gått i uppfyllelse, hade de ifrågasätta förbindelserna för länge sedan kommit till stånd. Vi kunna nu bestå oss med att till gagn icke blott för oss utan 'även för Danmark och den övriga världen vara ett folk. Allt synes nu väsentligen hänga på, att Norge ock består sig med att klappa den väna staden Halden på axeln samt bedja den lugna sig något och tänka något även på riket, om det ej vill tänka på Norden. Sveriges statsminister meddelade i riksdagen, att norska turisttrafikkommittén förordat ett förnyat övervägande, och däri såg han en förhoppning om möjligheter till norskt initiativ. Sedan kom Oslo handelstands forening med sitt tydliga språk. . Över det lilla Svinesunds trafikfrågor breda sig sålunda åter den stora tanken och det ovanskliga behovet av landskommunikationer och världsförbindelser. Vid sidan av det huvudsakliga syftet, fredlig handel och vnndel, kommer också främjandet av fotgängares, cykelfolkets, buss- och jarnvägspassagerares