Sida:RD 1935 23.djvu/175

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
3
Motioner i Första kammaren, Nr 24.

Nr 24.

Av herr Pettersson, Anton, m. fl., om lagstiftning rörande fiskets

skyddande mot förorening av vattnet i vattendragen.


För främjande av sötvattensfisket anslås årligen av staten, av hushållningssällskapen och andra organisationer mycket betydande belopp. Det arbetas energiskt på att söka höja avkastningen av fisket i insjöar och vattendrag. I ett stort antal av landets älvar och åar torde emellertid allt arbete för fiskets förbättring vara förgäves om icke den olägenhet, som här nedan omnämnes, blir undanröjd snarast möjligt.

Fisktillgången i vissa vattendrag har nästan helt förstörts därigenom att industrianläggningar låtit och alltjämt låta avfallsprodukter, vilka äro skadliga för fisket, avrinna i vattendragen. För fiskbeståndet ruinerande verkningar åstadkommes också flerstädes därigenom att diverse avfall från städer och större samhällen i regel utan någon som helst reningsprocess fä utflyta i närbelägna vatten.

Det finnes otaliga bevis därpå. att t. ex. vissa avfallsprodukter från fabriksanläggningar totalt utrotat bäde fisken och dessutom förstört den fauna, som är nödvändig för fiskens tillvaro. Mycket stora värden i fisktillgångar ha förstörts, och speciellt det värdefulla laxfisket har lidit utomordentliga kador. Numera göras stora ansträngningar att genom inplantering av lax och annan fisk återupprätta fisket, men i de mängfaldiga vattendrag, där skadliga avfall utsläppas, äro alla ansträngningar förgäves. Detta beklagliga förhållande bör vara ganska allmänt bekant och har oupphörligen påvisats av fiskeritillsyningsmän, men tyvärr utan nämnvärda resultat. Som bilaga nr 1 till denna motion medföljer avskrift av ett utlåtande avgivet av fiskeriintendenten i södra distriktet berörande ett uppseendeväckande fall, där redan är 1915 begärdes förbud mot förstöring av fisket till följe utsläppande av diverse avfall fran en industrianläggning. Vid utlätandets avgivande är 1933 var frägan ännu icke ordnad. Detta här särskilt omnämnda fall, är endast ett bland mängfaldiga liknande. Exemplet är belysande för svårigheten att med nuvarande lagstiftning ernå bot för ett uppenbart svärartat missförhällande.

Kostnaderna för ordnande av uppsamlingsbassänger m. m. dylikt för avfallsprodukterna äro ej sä stora att icke med starka skäl kan fordras att sädant blir lagligen föreskrivet. Det kan icke vara rättvist och rimligt att fisket, av orsak som här framhallits, skall förstöras och otaliga fiskare samt jordbrukare berövas sin för dem värdefulla inkomstkälla. Större hinder för industrien få givetvis icke ifrågasättas. Också är det enda som behöver i lag föreskrivas anordningar, som någorlunda skydda fisket utan att medföra större ekonomiska verkningar för de företag, som åläggas efterfölja vissa fisket skyddande bestämmelser.