Sida:RD 1935 23.djvu/182

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

10 Motioner 'i Första kammaren, Nr 24. ställande sätt. Detta har bolagsledningen nu likaväl som tidigare underlåtit. En kopia av denna min skrivelse tillstålles även Kungl. Lantbruksstyrelsen. Lund den 6 oktober 1932. Gust. Swenanden" l anledning av denna skrivelse resolverade Länsstyrelsen den 9 december 1932 efter att ha hört aktiebolaget Brusafors-Hällefors som följer: "Kungl Maj :ts Befallningshavande har tagit Handlingarnas innehåll i övervägande och finner vad i målet förekommit icke föranleda någon annan Kungl. Maj :ts Befallningshavandes åtgärd än att bolaget förelägges vid ett vite av ettusen kronor för en var av styrelsens ledamöter att före den 1 juli 1933 hava vidtagit de uti Kungl. Maj :ts Befallningshavandes ovannämnda utslag den 29 augusti 1930 föreskrivna åtgärderna i den mån dessa icke enligt fiskeriintendentens framställning i målet blivit fullgjorda. Det skall härjämte åligga bolaget att före den 15 nämnda juli hit inkomma med bevis om att föreläggandet blivit fullgjort." Det är över denna resolution, som bolaget nu besvärar sig. I underdåniga skrivelsen av den 11 februari 1933 har Aktiebolaget BrusaforsHällefors (nedan kallat bolaget) försökt bagatellisera det hela. Skrivelsen torde i huvudsak vara tillräckligt bemött genom vad jag i ovan kopierade skrivelse till Länsstyrelsen anfört. Jag fäster mig därför ytterligare endast vid några få punkter. Å sid. 3 heter det: "Medeltalet av från fabriken avgående lut utgör 1.5 liter pr sekund. Enär enligt det ovanstående den lägsta vattenföringen - den under augusti månad - utgör o.5 kbm. pr sekimd, kan det icke i och för sig vara farligt att de nuvarande förhållandena bestå annat än möjligen å de ställen, där vattnet blir stillastående och av en eller annan anledning icke i laga ordning frams1äppes." Beträffande skadligheten av det med lut bemängda vattnet hänvisar jag till föregående. Att faran för fiskbeståndet åtminstone på ett ställe ökas därigenom, att vatten icke i laga ordning framsläppes har jag konstaterat, i det bolaget genom en dammbyggnad över mynningen av Lillan, som strax ovanför Hällefors utfaller i Silverån avstängt all möjlighet för fisk att komma upp ifrån den förorenade Silverån till Lillåns rena vatten. Denna damm är enligt meddelande från Fahlströms Advokatkontor, Jönköping, ej tillkommen i laga ordning. Jag inger samtidigt härmed anmälan härom till Länsstyrelsen i Kalmar lån. Denna damm bidrog i hög grad till ökande av fiskdöden 1932, då jag iakttog tusentals fiskar nedanför densamma, vilka ej kunde komma upp i Lillån. Bolaget säger, att jag ej hade behövt utföra de "svartmålningarv jag gjort. utan hade endast haft att stödja mig på Kungl. Maj:ts utslag av den 13 maj 1920. Att jag icke utfört fantiserade svartmålningar, utan endast refererar fakta, torde vem som helst, som med opartiska ögon sett de förorenade vatt-nen nedanför Mariannelund vid lågvattenperioder kunna intyga. Det är på Kungl. Maj:ts nämnda utslag jag stött och alltjämt stöder mig, då det gäller att få rättelse på det åsidosättande av i laga ordning lneddelzule föreskrifter, som bolaget alltsedan detta utslags avkunnande på ett rent upprörande och för svenska förhållanden förut fullt okänt sätt ådagalugt.. Det sågs i skrivelsen vara "skamligt" att ">insimu-m" att ingeniör Hesselgren eller bolaget velat anordna lutens gång till än genom det under Mariannelunds