lMotioner i Första kammaren, Nr 24. 11 Träindustris fabriksbyggnad förefintliga avloppet. Det torde väl åtminstone fä anses i hög grad anmärkningsvärt att ingeniör Hesselgren ej observerat detta (sid. 9) då lut-ens nivå i dammen icke steg, trots att det reglerade utloppet vid mitt besök och enligt utsago länge varit stängt, och Hesselgren av bolaget var beordrad att kontrollera lut-avtappningen. I den ena av bolagets skrivelser av den 9 maj 1933 begäres, att bolaget skall få utsläppa kokluten härefter som förut direkt i Brusaån. I den andra skrivelsen begäres detsamma, men hemställes, att tillståndet skulle beviljas mot ersättning för vällad skada. För den händelse detta icke skulle kunna medgivas, säger sig bolaget vara nödigt att nedlägga fabriksdriften. Det-ta är ju en ganska egendomlig anhållan en tid efter det bolaget påstått sig ha utfört en lutdamm, som vore fullkomligt tät. (Enligt intyg av landsfiskal den 16 okt. 1931.) Begäran baseras på en utredning som utförts av ingenjörerna Y. Hjortsberg och Carl Sundelin, som skulle visa att kostnaderna för tätande av lutdammen' skulle belöpa sig på 275,000: - a 330,000: - kr. Dammen skulle behöva utföras i betong med syrebeständig beklädnad. Någon detaljerad kostnadsberäkning, vilket väl i detta fall hade varit det viktigaste, åtföljer icke utredningen. Trots detta utlåtande tror jag mig emellertid kunna påstå, att en person, van vid anläggning av fiskdammar, skulle kunna täta dammen ifråga för en betydligt lägre summa. Att vissa brunnar skulle bli bemängda med sulfitlut till följd av dammens förefintlighet, torde nog kräva en mer bevisande utredning än vad som nu presterats. Det torde dock icke vara lämpligt att formulera bolagets åliggande så som gjorts i Länsstyrelsens resolution av den 9/12 1932. Plankspånt torde nämligen knappast vara det lämpligaste materialet att åtminstone för längre tid hindra läckage från dammen till ån. Jag vidhåller därför mina tidigare yrkanden, nämligen att det bör åligga bolaget att vidtaga anordningar, så att den damm, som avsetts för uppsamling av lut och klorrester, utan att läcka kan innehålla minst 16.000 kbm. vätska, vidare att bolaget inom viss förelagd tid, vilken i anseende föreliggande omständigheter bör sättas så kort som möjligt, skall till Kungl. Maj:ts Befallningshavande anmäla anordningarne till avsyning, som bör verkställas av statens fiskeriingeniör, att Kungl. Maj :ts Befallningshavande bör utse opartisk person att på bolagets bekostnad övervaka efterlevnaden av planen för lutavtappningen, vilken plan först bör godkännas av statens fiskeriingeniör, samt att bolaget skall vara skyldigt att vidtaga atgärder för återställande av fiskbeståndet i Brusa- och Silverån nedanför Mariannehmd ävensom i sjön Hulingen i enlighet med plan, som av fiskeriintendenten i distriktet kan efter närmare undersökning bliva framlagd. Detta innebär intet utöver vad Kungl. Maj:t i utslaget av den 18 maj 1920 ålagts bolaget, enär detta utslag endast med visst tillägg fastställde Länsstyrelsens i Kalmar län resolution av den 16 aug. 1917, som även innehöll den bestämmelsen att, om av medicinalstyrelsen föreslagna anordningar, som bolaget ålagts att utföra, skulle visa sig otillräckliga at-t avlägsna eller i önskvärd utsträckning minska de överklagade missförhållandena, bolaget skulle vara skyldigt att vidtaga de ytterligare åtgärder, som kunde bliva erforderliga, och skulle, om fabrikens tillverkning ökades, motsvarande förbättring av vidtagna anordningar verkställas till förekommande av ökad vattenförorcning. Förhållandena synes mig tydligt ha visat att kontrollen över fastställda föreskrifters efterlevnad icke kan överlämnas till bolaget, utan måste utövas av fullt opartisk person. Bolaget vill nu liksom tidigare bagatellisera värdet av den skada som förore
