14 Motioner i Första kammaren, Nr 24. varav kan förorsakas uppgrundning eller annan olägenhet, ej utsläppes i vattnet. I samma paragraf stadgas vidare att, om ägaren ej vidtager nödig åtgärd eller anstalt till skadans förekommande, Kungl. Maj :ts befallningshavande äger föreskriva vad i sådant hänseende bör iakttagas och förelägga den tredskande vite, där ej ansvar a försummelsen finnes särskilt stadgat. Det tillägges slutligen att, därest skada ändock sker, den som skadan lider må tillerkännas ersättning efter rättens beprövande. Dessa bestämmelser äro framför allt i det hänseendet otillfredsställande, att de ej taga sikte på. att effektivt förebygga vattenföroreningar. Det är först sedan viss skada skett, som ett ingripande kan äga rum. Ett sådant ingripande uteblir emellertid ofta, då. dels den erforderliga bevisningens fullgör-ande är rätt så. besvärligt och tidsödande, dels ock sakägarna ofta sta i beroende i ena eller andra hänseendet av den industri, som är ansvarig för föroreningen och varemot det alltså gäller att inskrida. För att komma till rätta med dessa missförhållanden torde införandet av koncessionstväng vid anläggandet av fabriker och andra dylika inrättningar, i överensstämmelse med vad dikningslagskommitten i sitt ovannämnda betänkande föreslagit, vara erforderligt. På så sätt skulle tillstånd till anläggande av fabrik föregås av en prövning ur föroreningssynpunkt och tillståndet förknippas med villkor att vidtaga till förebyggande av föroreningar behövliga anordningar. Till vidare utvecklande av sin syn på här ifrågavarande problem vill lantbruksstyrelsen ytterligare anföra följande. Till följd av sin ogynnsamma ställning i avseende ä skydd mot vattenförereningar rader mångenstädes allvarliga bekymmer för fiskets fortbestånd i vissa av industrien berörda vattendrag. Lantbruksstyrelsen vill anföra några exempel från dylika fall av mera framträdande art under de senaste åren. I första rummet komma härvid i betraktande vattendrag, invid vilka cellulosa-, främst sulfit- och sulfatfabriker äro belägna. För närvarande pågå. utredningar rörande skadeverkan och möjligheten att genom reningsanordningar avhjälpa och förebygga densamma vid bland annat Munksunds sulfatfabrik vid kusten i Norrbottens län; Obbola sulfatfabrik vid kusten i Västerbottens län; Marmaverkens sulfatfabrik vid Ljusnan i Gävleborgs län; Ulriksfors sulfitfabrik vid Faxälven i Jämtlands län; Emsfors sulfitfabrik och pappersbruk vid Kolbäcksån i Västmanlands län; Mariannelunds sulfitfabrik vid Brusa-Silverän i Jönköpings län; Konga sulfitfabrik vid Ronnebyän i Kronobergs län; Kyrkebyns snlfitfabrik i Värmlands län. y Föremål för liknande utredningar äro även föroreningar, förorsakade av järnindustrier, exempelvis av Oxelösunds järnverk vid Oxelösund i Södermanlands län och av Riddarhyttan anrikningsverk vid Hedströmmen i Västmanlands län, samt föroreningar, åstadkomma av vissa socker-fabriker i Malmöhus län. Vad nu behandlingen av dylika föroreningsfragor beträffar, är det, såsom styrelsen ovan framhållit, angeläget att tillse, att sådana bestämmelser i ärendet bliva utfärdade, att föroreningar i möjligaste mån kunna förebyggas. För närvarande förhåller det sig i stort sett a att, da en viss fabrik anlägges eller utvidgas, fiskets synpunkter vanligen ej alls beaktas. Följden blir därför lätt den, att, sedan fabriken någon tid varit i gang och vattnet tillförts en viss mängd avfallsprodukter, dödlighet uppträder bland fisken genom syrebrist, eller den såsom fiskföda lämpliga faunan försvinner, såvitt ej rent-av i sådan grad giftiga ämnen utsläppas, som direkt döda bade fisk och fauna. I alla hän
