Sida:RD 1935 23.djvu/193

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Motioner i Första kammaren, Nr 28. 21 Nr 26. Av herr Andersson, Werner, om inskränkning i rätten att använda rabarber vid -vintillverkning. Vid upprepade tillfällen har rikdagen haft att ta ställning till motioner syftande till att skapa bättre priser och avsättningsförhållanden på svenska frukter och bär. I synnerhet har den sämre s. k. frånsorteringsfrukten, lämplig till cider, vin, mos m. m., varit föremål för uppmärksamhet. Vid 1934 års riksdag förelågo också tvenne motioner med detta syftemål. Såväl vederbörande utskott som hörda myndigheter, vilka hade att yttra sig om motionerna, ställde sig välvilliga, men med hänvisning till en utredning, igångsatt inom finansdepartementet med enahanda syftemål, avstyrktes motionerna. Utan att närmare ingå på fruktodlingens betydelse för vårt land må endast nämnas, att vid ett uppskattat skördevärde per träd - äpplen, päron och plommon - till 10 kr., blir fruktskördens värde cza 75,000,000 kr. årligen, eller ett tjugutal miljoner mera än fruktimporten går till. Otvivelaktigt kan den svenska frukten, rätt skött, fullt ut mäta sig med den utländska såväl i utseende som i smak och arom. Det bör vara ett nationellt intresse att skapa sådana betingelser eller avsättningsmöjligheter för densamma, att den dyrare utländska frukten till stor del utestänges. Såsom förut framhållits är en mycket viktig faktor i denna strävan, att den sämre frukten inte kommer i själva frukthandeln utan på annat sätt nyttiggöres såsom till vin, cider, mos etc. Erkännas må, att redan nu går en hel del mindervärdig frukt till vinberedning, men att inte förhållandena äro tillfredsställande bevisar den mängd framställningar och utlåtanden som kommit från såväl enskilda som hushållningssällskap och lantbruksstyrelsen m. fl. Även i den ovan åberopade, inom finansdepartementet företagna utredningen säges klart ifrån, att "här föreligger ett beaktansvärt behov av förbättrade avsättningsförhållanden för svenska frukter och bär". Vidare "att det gäller att tillgodose detta behov av ökad svensk råvaruanvändning så långt som är förenligt med lagstiftningens grundtanke och det privata vinstintressets avlägsnande". För närvarande torde medelst koncessionsförfarandet tillverkarna inneha en viss monopolställning på så sätt, att vid råvaruprisets sättande inte produktionspriset på något sätt kan göra sig gällande utan det pris, som sättes, blir det pris respektive vara gäller importerad. I liknande fall bör den sats gälla som 1935 års motorbränslesakkunniga präglade "att då en statlig reglering beträffande en viss näringsgren blivit genomförd bör ett oeftergivligt villkor vara, att utövarna av denna näringsgren icke till följd av statsingripandet äga möjlighet att bereda sig oberättigade anspråks. Vid konoessionsbeviljandet till ny vintillverkning borde mera än nu taga hän