Sida:RD 1935 23.djvu/196

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

24 Motioner i Första kammaren, Nr 26. såsom råvara till vinberedning göra, att användningen av densamma borde om inte helt förbjudas så åtminstone till stor del inskränkas. Under hänvisning till ovan anförda synpunkter, att det gäller ta till vara produkter odlade inom landet för att skapa arbete åt svenska arbetare och följaktligen undgå import, må också framhållas en omständighet vilken väsentligt skulle bidraga till ökad avsättning av svenska frukter och bär. Om fruktsaft komme till användning vid läskedryckstillverkning i den mån så vore möjligt, istället för såsom nu stora mängder importerade essenser och kemikaher, skulle mycket vara vunnet i denna avsättningsfråga. Med nuvarande rikliga tillgång på svenska frukter vore det säkerligen möjligt stipulera att viss procent fruktsaft skulle ingå i läskedryckerna, men måhända kunde samma resultat nås om bestämmelser infördes att å etiketten uppgift skall lämnas om innehållet. Medelst reklam och etikettering bibringas allmänheten nu den uppfattningen att resp. läskedrycker innehålla fruktsaft. En rimlig begäran torde vara att förordningen om läskedryckstillverkningen ändrades så att den etikett, vilken omsluter resp. flaska, angåve den produkt densamma innehåller, t. ex. innehåller ren fruktsaft, innehåller inte fruktsaft, innehåller fruktsaft till % och essenser till % etc. Med stöd av det anförda hemställes, att riksdagen måtte besluta, dels att rabarber inte får ingå till mer än förslagsvis 10 % av råvaran till vin, dels att förordningen angående märkning av kärl, innehållande söta läskedrycker, ändras så att å respektive kärl skall angivas vad detsamma innehåller. Stockholm den 16 januari 1935. Verner Andersson. Victor Petterson; Boklndustrlaktlebolag, Stockholm 1985