.ti«>|'iomr i l-'örslu krumnrm-n, Nr 27. 11 ter byggaadsnämndens hörande, och skall för att bliva gällande fastställas av K. It. I 127 § p. I. föreskrives att så snart ske kan efter N. By. Stzs utfärdande och sist inom två är efter dess ikraftträdande skall med iakttagande av stadgans föreskrifter förslag till ny byggnadsordning för stad eller stadsliknande samhälle hava upprättats och underställts K. Bzs prövning. I 53 § av N. By. St. givas regler om brandmur. St. 1 lyder: "Byggnad, som uppföres i gräns mot grannfastighet, skall, såvida ej framförvarande område till minst 12 meters bredd är undantaget från bebyggande, avskiljas från denna fastighet medelst brandmur av sådan beskaffenhet, som i byggnadsordningen angives." Den här under vissa förutsättningar stadgade nödxändigheten att byggnad förses med brandmur ställer sig alltså oberoende av materialet för byggnaden. Begreppet brandmur vinner ökad fyllighet genom hänvisningen att dess beskaffenhet angives i byggnadsordningen. Om gemensam brandmur stadgas i 53 § st. 2. "Där särskilda skäl det påkalla, må i byggnadsordningen meddelas bestämmelser om rätt att hava gemensam brandmur för byggnader, uppförda å vardera angränsande fastigheter, samt om rätt för byggnadsnämnden att i fall, som angivas i byggnadsorduingen, medgiva befrielse från uppförande av brandmur." Till belysning av det citerade stadgandet angående gemensam brandmur gör jag här ett par anteckningar från stadgandets närmaste förhistoria. Betänkande med förslag till stadsbyggnadslag m. m., avgivet av tillkallade sakkunnige den 27 februari 1928, upptager i förslagets 17 kap. 20 § st. 2 en regel om gemensam brandmur: "l byggnadsordning må bestämmelser intagas om rätt att där särskilda förhållanden det påkalla hava gemensam brandmur för byggnader, uppförda å till varandra gränsande fastigheter." Den anordning med gemensam brandmur, som härförklaras kunna finna rum i en byggnadsordning, är allenast fakultativ; det är fråga om en rätt att hava gemensam brandmur, icke om en obligatorisk regel att byggnaderna skola hava en gemensam brandmur. Detta framhålles ock med klarhet i lagrummets motiv (betänkandet s. 309); där det anföres att rätt att i byggnadsordning medgiva användande av gemensam brandmur, som visserligen icke i regel bör ifrågakomma, dock torde böra inrymmas med hänsyn särskilt till den ekonomiska fördelen härav under vissa lokala förhållanden. Sedan yttranden över nämnda betänkande avgivits av ett stort antal myndigheter och sammanslutningar, utarbetades inom justitiedepartementet dels förslag till stadsplanelag m. m., dels ock utkast till byggnadsstadga. Detta utkast, som i sin ordning blev föremål för yttranden av myndigheter och sammanslutningar, utgjorde grundval för det förslag till byggnadsstadga, vilket framlades för riksdagen år 1931 genom k. prop. nr 192. Utkastet åtföljde denna prop. såsom bilaga. Utkastet meddelar i kap. 5 § 53 föreskrifter angående brandmur. 1928 års betänkandes ovan citerade regel angående gemensam brandmur återfinnes realiter fullständigt oförändradl i utkastets nyssnämnda § st. 2. Angående detta lagrum i utkastet framställdes erinringar av vissa myndigheter i Göteborg. På grund av vad som anmärkts gentemot utkastets passus angående gemensam brandmur underkastades den-någon omredigering i det förslag till byggnadsstadga, som framlades genom förutnämnda k. prop. Byggnadsstadgan den 20 november 1931 53 § st. 2 överensstämmer ordagrant med § 53 st. 2 i förslaget och lyder: "Där särskilda skäl det påkalla må i byggnadsordningen meddelas bestämmelser om rätt att hava gemensam brandmur för - l *-Et-t-lpa'r- smärre, betydelselösa olikheter i rent språkligt hänseende föreligga.
