Mutionm' af l"o'r.s'tn kmmnnren, Nr l. 3 jord råkar i v:mhii.vd eller att andra naturliga hjiilpkiillor få ligga obrukade. Det för folkförsörjningon viktiga skogskapitalet söka vi bevara åt våra efterkommande genom skogsvånlslagar, som förbjuda överavverkning och trygga återväxton. Men -/Yir sin cam: -/i)'rn-u(=l.«-c underlåter detta samma svenska folk att .«-«'irjja. I den mån underl:°ttenheten har sin grund i själviska motiv, röjer den en livsinställning hos vårt folk, som ingalunda saknar motsvarighet i historien, men som, där den tidigare uppenbarat sig, städse förebådat varaktig tillbakagång för folket självt och den kultur det företräder. Här om någonsin kan med fog sägas, att historiens vittnesbörd äro skrämmande. Olika faktorer ha förvisso samverkat i den utvecklingsprocess, som numera lett till att Sverige bland staterna uppvisar ett av de lägsta födelsetalen. Att mera ingående diskutera dessa olika faktorer och deras inbördes förhållande lärer icke vara nödvändigt. Av ingen förnekas, att den sedan 18O(}talets senare hälft fortgående industrialiseringsprocessen övat stort in- flytande på familjelivets område. Att skriva förändringarna helt eller-så. gott som uteslutande på, dylika yttre omständigheter leder ä andra sidan otvivelaktigt vilse. Ännu mindre lärer det vara rimligt att härleda utvecklingen ur några för värt svenska samhällsskick speciellt utmärkande förhållanden. Barnbegränsningen utgör ingalunda någon isolerad svensk företeelse. Den drabbar, mer eller mindre hårt, alla vår tids högtstående kulturstater av västeuropeisk typ. Den inträffar under en period av stigande levnadsstandard och utgör på intet sätt någon isolerad krigs- eller kristidsföreteelse. Slutligen är att märka, att den icke hänför sig uteslutande till de socialt och ekonomiskt svagast situerade befolkningsgrupperna utan snarare begynt högre upp i samhällsskikten och därifrån trängt allt vidare och djupare. Vad Stockholm beträffar faller numera den lägsta inomäktenskapliga fruktsamheten inom arbetarklassen. Förhållandena växla emellertid starkt från trakt till trakt, och det lärer falla sig svårt att med omständigheter av uteslutande social och ekonomisk art nöjaktigt förklara den stora skillnaden i födelsefrekvens mellan till strukturen så olikartade landsdelar som Örebro län ä ena sidan med dess rekordartat låga födelsetal och de nordligaste länen med deras förhållandevis gynnsamma siffror. Andra och djupare liggande motiv måste öva ett i många fall avgörande inflytande. Insikten härom påverkar i hög grad bedömandet av var botemedlen mot det onda äro att söka. Det kan emellertid befaras, att befolkningsfrågan liksom på sin tid emigrationsfrågan och sedermera även arbetslöshetsfrågan kunna få tjäna som förevändning för framförandet av krav på förändringar i olika hänseenden, vilka det av politiska skäl synes vederbörande önskligt att genomföra. Ett dylikt förryckande av diskussionen kan endast lända saken till skada och bör i möjligaste mån förhindras. Inledningsvis har antytts, att diskussionen i befolkningsfrågan i det längsta färgats av en påfallande negativ inställning till själva huvudproblomet. Den har företrädesvis rört sig om vad man skulle kunna kalla problemets fränsida - de medel, med vilka den avsiktliga barnbegränsningen huvudsakligen genomföres. Betraktade från de för en positiv befolkningspolitik be
