Sida:RD 1935 23.djvu/231

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Motioner Vi lf'örsm lravnrmnen, Nr 31 11 anställningen var han vill t'örtrogen med de olika grenarna inom sjöfarten och klart är att han under de år han varit assistent vid tidskriften förvärvat sig god färdighet för fullgörzunk av sitt, för sjöfarten så betydelsefulla värv. Den förntvarande sjökarteverks<-hefen hur också i denna fråga i sitt underdånigu utlåtande den 31 augusti 1928 över särskilda kommitterades betänkande angäemle sjökarteverkets arbetsuppgifter m. in. yttrat: "Att den avsedda utvecklingen ej ännu kunnat komma till stånd har varit beroende på ogynnsamma urbetsförhållanden inom redaktionen. Ända till dess efter beslut av 1926 års riksdag om anvisande av medel för anställande av en redaktörsassistent en sådan antagits, bestreds denna befattning av kommenderade officerare, som efter att i bästa fall hava tjänstgjort i befattningen så pass länge, att de hunnit förvärva något så när nöjaktig erfarenhet, blevo bortkommenderade. Redaktören kunde därför ej erhålla erforderlig hjälp för utvecklingen av tidskriften. Tack vare ovannämnda riksdagsbeslut hava emellertid förhållandena vida förbättrats i detta avseende". Att märka är även att nämnda assistent under redaktörens semestrar och sjukdomsfall på ett dugligt och tillfredsställande sätt upprätthållit redaktörsbefattningen och detta långt innan den nuvarande redaktören tillsattes. Vidare bör erinras om att anslaget till tidskriften, varom i det föregående talats, varit under viss tidpunkt högre än de omnämnda 38.000 kronorna. Intill slutet av år 1926 utgick nämligen till tidskriften eller rättare till avlöning till assistent ett belopp av omkring 7.000 kronor per år. Assistentbefattningen sköttes då av en kommenderad kapten, som då erhöll lön, dyrtidstillägg m. m. från flottan. Detta förhållande har lönenämnden, i sitt till statsutskottet av-s>-'ivna -vttra.nde över motion li: 103/1934, icke beaktat eller antytt. I ovanberörda motion framhålles, att kommitterade vänt sig mot att till de högst avlönade posterna användes officerare som blivit pensionerade, och detta därför att dessa då komma i bättre eller nära nog bättre löneställning än den de hade medan de voro i aktiv tjänst. Detta förhållande synes i dessa tider vara värt allt beaktande. I åberopad motion framhölls även, att den ifrågasatte. omändringen, vad det gällde redaktionspersonalen, borde kunna verkställas utan ökade kostnader för statsverket. Detta under förutsättning att statsanslaget, 38.000 kronor, användes uteslutande till det ändamål, vartill det var avsett. Mot detta antagande gjordes inga invändningar vare sig av lönenämnden eller utskottet, varför man får ut-gå. från att antagan<let var riktigt. Några ändrade förhållanden ha sedan dess icke inträffat, som göra det troligt, att anslaget skulle behöva ökas, även om redaktören för tidskriften sättes på ordinarie och övrig personal på extra ordinarie stat. Lönenämnden har vid sitt ställningstagande till ärendet icke tagit hänsyn till de yttranden i frågan som från olika sjöfartssammanslutningar tillställts utskottet, av vilka yttranden tydligt framgår att tidskriftens notisomfattning i verkligheten betydligt överflyglar den i sjökarteverkschefens cirkulär av den 24 oktober 1931 till olika sjöfartssammanslutningar och i styrelsens för sjökarteverket underdåniga betänkande av den 25 oktober 1930 till Kungl. Maj :t uppgivna omfattningen. Lönenämnden anför att utredningen rörande plan