Sida:RD 1935 23.djvu/239

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Mot|'om*r i l"ör.\'tu kammaren, Nr 84. 7 Brott mot sjövärdighetsbestäinnielsernn torde även förelegat i följande fall. Den lö maj 1933 avgick från Fårösund den motordrivna bogserbåten Brage med en pråm lastad med kalksten till Oxelösund. Utanför llävringe vattenfylldcs pråmen och sjönk. Iitt par är tidigare hade en bogserbåt, tillhörande samma ägare nämligen Vattenfallsstyrelsen, sjunkit utanför Landsort. Vid detta senare omnämnda fall hade lolsarna vid Landsort bärgat besättningen. En olycka, som inträffat i Stockholms hamn under senare delen av föregående år och som även i viss mån torde få skrivas på kontot bristande sjövärdighet eller slarv med vissa säkerhetsbestämmelser, ¿var fallet Gefion l. Denna bogserbåt rammades som bekant av ångaren Ångermanland och sjönk omedelbart. Bogseraren hade en pråm på vardera sidan om sig, varför sidolantärnorna icke voro synliga. Enligt vad som uppgivts förde hogseraren heller icke reglementariska topplantärnor. Under senare tid har även inträffat en del olyckor varvid med stor bestämdhet gjorts gällande att ombord befintliga säkerhetsanordningar icke utnyttjats på sätt de varit avsedda till. I sådant avseende har det anförts massor av klagomål mot skötseln av fartygens radioanläggningar. I regel hänföra sig dessa klagomål till passningen av dessa apparater. I en del av de i det föregående omnämnda fallen hade kanske katastroferna icke fått den omfattning de då fingo därest radio varit installerad och man medelst denna kunnat sända såväl nödsignal. som uppgift om positioner. I fallet "Tryggve" hade säkerligen de som kommit i livbåtarna kunnat räddas om man från fartyget innan det sjönk endast hunnit sända S. O. S. Fartyg, som befunnit sig i närheten, hade givetvis då gjort vissa undersökningar, och det är möjligt att de, som utkämpade sin förtvivlade kamp i livbåten, kunnat räddas till livet. Det andra fartyg där man haft anledning förmoda att radion skulle kunnat spela en avgörande roll var "Gunhild". Det är möjligt att, om, detta fartyg kunnat tillkalla hjälp, besättningen kunnat räddas. När i det föregående talats om olämplig lastning som orsak till sjöolyckor, frågar man sig om det icke för sådana fall finnas föreskrifter dem fartygsbefälet och rederierna ha att följa, och om icke dessa föreskrifter till förebyggande av olyckor äro av sådan beskaffenhet att de medföralstraff för den eller de som överträda eller uraktlåta efterkomma bestämmelserna ifråga. Den som i första hand har att övervaka, att meddelade föreskrifter angående fartygens sjövärdighet m. m. följas, är fartygets befälhavare. I andra hand drabbar ansvaret redaren, men endast under vissa förutsättningar. I Nyttjandeförordningens 57:e § andra stycket heter det: "Lika med befälhavare straffas redare eller annan, där han uppsåtligen förlett befälhavaren till sådan förseelse eller med råd eller dåd främjat densamma, så ock redare eller annan som i redares ställe haft befattning med fartyget, där han med vetskap om, att fel eller brist förelegat i något av de avseenden, som i ovanberörda föreskrifter angivas, underlåtit att, såvitt det stått