Motioner i Första kammaren, Nr 34. 9 för det fartyg han för, men i varje fall bör hans ansvar icke vara större än redarens. Man kan i detta sammanhang utgå från att redaren, därest ansvaret för fartyget i lika grad drabbar hononr som befälhavaren, kommer att bli angelägen därom att hans fartyg alltid äro sjövärdiga. Ett förhållande, som säkerligen skulle hälsas med glädje och tillfredsställelse av hela den svenska sjömanskåren. I hithörande frågor vore det givetvis även av värde att fartygsinspektionen gjordes mera effektiv. För att åstadkomma detta måste detta ämbetsverk utbyggas högst betydligt. Med det nuvarande antalet inspektörer är det icke möjligt åstadkomma en effektiv övervakning av handelsflottans fartyg. Det är måhända även nödvändigt med ökade befogenheter för inspektörerna, och än vidare är det nödvändigt att anslaget till resor m. m. högst betydligt ökas. För att utan allt för stora kostnader ernå en högre effektivilet hos fartygsinspektionen kunde det, i de hamnstäder där nu inga fartygsinspektörer finnas, tillsättas rapportörer, som mot en ringa ersättning hade att övervaka de fartyg, som anlöpte hamnen. Sakkunnigt folk finnes ju att tillgå i snart sagt varje hamn. Till fartygsinspektionen skulle uppdragas att antaga personer, som finge sig ålagt att i vissa avseenden företräda inspektionsmyndigheten. Fartygsbesättningarna hade också då möjlighet att anmäla misshälligheter direkt till fartygsinspektionens ombud på platsen. Som det nu är måste anmälan ingå till förste inspektören i det fartygsinspektionsdistrikt där fartyget ligger. Finner inspektören anledning föreligga att företaga en resa till fartyget så sker det, finner han anledning härtill saknas, blir det ingen inspektion av. Ibland är tiden för knapp för att han skall hinna fram innan fartyget skall avgå, ibland är det andra hinder som stå i vägen för att en inspektion skall kunna verkställas. Evad det gäller frågan om radio ombord i fartygen synes det nödvändigt med en utredning. För närvarande äro vissa fartyg ålagda att ha eller vara försedda med radioinstallation ombord, och finnas även vissa föreskrifter för passningen och skötseln av ifrågavarande hjälpmedel. Vad det gäller de fartyg, som ha skyldighet, att ha radiotelegrafist eller annan kompetent person ombord, som sköter radion, synes bestämmelsen böra kompletteras i någon mån. De kompletteringar som här åsyftas kunna säkerligen åstadkommas utan att rederirörelsen därför drabbas av några större eller mera kännbara kostnader. I alla de fartyg, där det endast finnes en person kompetent att sköta radioanläggningen, bör installeras alarmapparat. Den som har sig ålagt att sköta radion skall då också ha skyldighet, att så snart alarmapparaten ljuder intaga sin plats i radiohytten. Om det är så att den, som sköter radion är en styrman, och denne skulle ha vakt på bryggan, en post som han icke får lämna utan att vara eller bli avlöst, bör befälhavaren eller annan befälsperson ha skyldighet intaga platsen på bryggan eller med andra ord, avlösa den som svarar för radion. Med en sådan bestämmelse skulle det alltid vara möjligt, trots att endast en finnes ombord som
