Sida:RD 1935 23.djvu/246

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

14 Motioner i Första kammaren, Nr 35. haft en fruktansvärd betydelse för de fattiga studerande - ha dessa förut besuttna förlorat sin förmåga att giva lån åt s. k. goda huvuden bland den fattiga ungdomen eller ge den borgen för lån. Och även där förmåga till borgen funnits, har sådan icke givits på studielån av rädsla för att låntagaren, när utbildningen väl var färdig, icke skulle kunna få anställning. Då det kan konstateras att i vårt land en stor procent av våra vetenskapsmän, lärare, läkare, domare, ingenjörer, tandläkare, jägmästare, affärsmän o. s. v. studerat på skuld till enskilda personer, icke anhöriga, och på lån i banker med borgensförbindelse, så kan man förstå vilka svårigheter, som under nuvarande förhållanden med trängsel på arbetsmarknaden möter den ungdom som ansvarsfylld och målmedveten söker sin utbildning och sin utkomst. Mer än någonsin förut är möjligheten att få studielån utan borgensförbindelse och med befrielse från omedelbar amortering av största betydelse. Antalet lån som ur studielånefonden kunnat utdelas har emellertid endast till ringa del motsvarat det verkliga behovet, vilket i någon mån framgår av följande uppgifter från de tre sista budgetåren. - l Ansökningar Beviljade Sammanlagt j beviljade j Fortsatta lån' Nya län Fortsatta lån, Nya lån lånebelopp 1933 ............. .- 211 975 187 122 291 550 1934 ............. .- ' 1 065 298 400 1932 ............. -. 252 998 223 74- 286 500 l ¿28 209 102 En synpunkt, som talar för att staten i detta fall icke bör vara njuggare än nödigt, torde även vara det nuvarande ränteläget och det faktiska överflödet av kontanta medel, som icke kunna givas produktiv användning. För det allmänna så väl som för enskilda, lärer det därför vara av vikt att utfinna ändamål för användning av det kontanta penningöverflödet, så att nytta därmed vinnes. En bättre användning för sådant kapital än till utbildning och förkovran av det uppväxande släktet kan icke tänkas - enligt mitt förmenande. När härtill kommer att samma försämrade ränteläge föranlett att stipendiefonder, donationsfonder, få räkna med en mindre avkastning å sitt kapital än som eljest kunnat användas till understöd ät studeranden vid olika slags utbildningsanstalter. kan man nog säga att även minskade möjligheter till stipendier för ungdomens utbildning borde föranleda att staten underlättade vederbörandes behov av lån - när så ske kan utan större uppoffring än vad som här är fråga. Det har framhållits att en reglering, kanske vn åtstramning av tillträdet till vissa banor är av nöden. En dylik åtslnnnning hör väl dock icke ske på det sättet, att obemedlad och mindre ln-nn-dlnd ungdom på grund av omöjligheten att skaffa pengar till sin utbildning avskäres från tillträde