Sida:RD 1935 23.djvu/263

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Moiimwr i' Första kammaren, Nr 40. 3 upprättandet av upptngningshom på sitt program. hava emellertid av brist på medel lm°i.st tills vidare skjutn. denna synnerligen viktiga fråga åt sidan. Det är särskilt. det starkt ökade behovet av understöd åt de frigivna samt angelägenheten att få till stånd upptagningshem av ovannämnda slag, som föranlett ett flertal av de anslutna föreningarna att gång efter annan hos förbundsstyrelsen anhfilla om förhöjda bidrag. Styrelsen har emellertid i samtliga fall måst meddela, att, huru välmotiverade kraven på ökade bidrag än varit. styrelsen först efter det statsanslaget höjts kan börja tillgodose dem. Att statsmakterna erkänna det berättigade i kravet på ökat statsbidrag framgår av såväl departementschefens anförande i statsverkspropositionen som av i ärendet väckta motioner. I proposition till 1934 års riksdag anför sålunda departementschefen angående bidrag till Svenska skyddsförbundet bl. a. följande: 'Den utredning, som av särskilda sakkunniga verkställts angående det frivilliga skydds- och hjälparbetet till stöd för frigivna fångar, har varit föremål för yttranden från myndigheter och sammanslutningar, vilka i vissa delar uttalat olika uppfattningar om de sakkunnigas förslag till åtgärder för åstadkommande av större effektivitet i skyddsarbetet, men delat de sakkunnigas mening, att statsanslaget borde höjas för bättre tillgodoseende av skyddsföreningarnas möjlighet att lämna understöd och för utvidgning av redan befintliga hem för frigivna. - - Ehuru visserligen starka skäl tala för en höjning av ifrågavarande anslag, anser jag mig dock med hänsyn till det statsfinansiella läget icke böra för nästkommande budgetår föreslå någon höjning av anslaget' Genom motion, framförd i första kammaren av hrr A. Åkerman, Erik Anderson, J. A. Larsson och Edw. Larson och i andra kammaren av hrr Sven Olsson, Ernst Åqvist, Verner Hedlund, Josef Hagman, C. J. Ekman och A. W. Lundén, hemställdes vid 1934 års riksdag, att riksdagen måtte till bidrag till Svenska skyddsförbundet för budgetåret 1934/1935 anvisa ett från i statsverkspropositionen upptagna 80,000 kronor till 100,000 kronor förhöjt extra anslag. - l motionen anföres bl. a. följande (se sid. 10): 'Det statsanslag, som för närvarande förmedlas genom Svenska skyddsförbundet, måste med hänsyn till de viktiga samhälleliga funktioner, som med hjälp därav skola utövas, anses såsom synnerligen blygsamt. Även om i depressionstider, sådana som de nu rådande, nästan oövervinneliga svårigheter möta att lindra arbetslösheten redan bland de stora skaror, som icke visat några asociala tendenser, får dock icke förgätas, att verkställande av frihetsstraff eller tvångsarbete, ävensom ådömande av Villkorlig straffdom, oskiljaktigt måste förbindas med hjälpverksamhet, oavsett om tiderna äro goda eller dåliga. Någon minskning i statens bidrag till den enskilda hjälpverksamheten bör därför icke ifrågakomma och har ju icke heller föreslagits. Däremot föreligga vägande skäl att just i kristider höja anslaget för ifrågavarande ändamål. Till en början är risken för återfall i brott, särskilt i tjuvnadsbrott, betydligt ökad. .Vidare kunna många frigivna personer, särskilt i de större städerna, på grund av sitt föregående icke erhålla del av den reguljära arbetslöshetshjälpen (kontantunderstöd, reservarbete) utan hänvisas till någon kom