4 Motioner z' Första kammaren, Nr 1:o. munens arbetsinrättning, dit de vanligen icke gå eller varifrån de hava betydligt minskade utsikter att inpassas i det normala samhällslivet. I sådana fall bliva hjälpföreningarnas understöd och omsorger till ett helt annat gagn, icke minst när den hjälpbehövande omhändertages på ett s. k. övergångshem. Dylika hem äro av ett flertal föreningar upprättade för att förmedla övergången från straff- eller tvångsarbetsanstalten till det fria förvärvslivet, och khenten beredes där uppehälle, arbetstillfälle och även yrkesutbildning i avbidan på anställning i fria marknaden. Icke minst för möjliggörande av villkorlig frigivning och utskrivning på prov hava dessa hem den allra största betydelse. Överhuvud taget kan man säga, att de understöd, som av hjälpföreningarna på olika sätt utanordnas, synnerligen noggrant kontrolleras under en allmänt rådgivande och stödjande verksamhet och sålunda utgöra ett välordnat och personligt utformat arbetslöshetsunderstöd. I detta sammanhang förtjänar ock betonas, hurusom den vid föregående riksdag genomförda sänkningen av arvodet för övervakning av villkorligt dömda vållat avbräck för flera bland de större och viktigare av landets skyddsföreningar. Av tjänstemän hos skyddsföreningar utövas ungefär en tredjedel av alla dylika övervakningsuppdrag, och ersättningarna härför ingå i de flesta fall till föreningens kassa. Hur obetydlig den berörda nedsättningen än kan synas - i regel från tre till två kronor i månaden för varje övervakning - har den dock medfört en i förhållande till föreningens omslutning betydande inkomstminskning. Sist men icke minst må framhållas, att allt medan understödsbehovet under lågkonjunkturen sväller, minskas avsevärt de gåvor, som till skyddsföreningarna inflyta från enskilda personerf l utlåtande över motionen anför statsutskottet: 'Ehuru utskottet till fullo behjärtar de av motionärerna framförda skälen för en höjning av förevarande anslag, har utskottet dock av de motiv, Kungl. Maj :t anfört, ansett sig icke kunna biträda motionärernas yrkandef Styrelsen, som redan i sina den 10 september 1931, den 29 augusti 1932 och den 14 september 1933 till Kungl. Maj :t ingivna underdåniga framställningar om bidrag till verksamheten för respektive budgetår anhållit om statsanslagets höjande från nu utgående 80,000 kronor till 100,000 kronor, ser sig nödsakad framhålla, att enligt styrelsens mening en förhöjning av anslaget till åtminstone sistnämnda belopp är oundgängligen nödvändigt, så framt det viktiga skyddsarbetet för de frigivna skall kunna upprätthållas i nödig utsträckning. Styrelsen tillåter sig i detta sammanhang erinra därom, att under det att bidragen från det allmännas sida för lindrande av arbetslösheten i allmänhet under de senaste åren höjts avsevärt, har statsanslaget till hjälp åt de frigivna, den kategori hjälpbehövande, som helt visst i särskild grad drabbats av arbetslöshetens tryck, icke ökats utan stannat vid omkring 16 procent av hela den kostnad, som för ändamålet av föreningarna utgives." Enligt vad Svenska skyddsförbundets sekreterare, byråchefen i fångvårdsstyrelsen Eric Wijkmark, upplyst är det ekonomiska läget för de föreningar. vilka utöva den mcst omfattande verksamheten för lijälp åt frigivna m, fldylika nödställda, synnerligen svårt, och det är anledning befara att genomgripande och uppenbart skadliga inskränkningar av dessa föreningars verk
