Motioner 5 l"öv°ain kammaren. Nr 61. 7 tïirsörjning. Den kritiska situationen torde icke minst framgå av det hefolkningsstatistiska faktum. att de årskullar till arbetsför lider nåtliln. som de niirinaste åren komma att tillföras arbetsmarknaden, äro osedvanligt stora och på grund därav komma ntt. medföra starkt ökad belastning av sagda marknad. För en förnyad utredning av frågan torde i första hand tala den om>*ÜU<llr'l\ot<*l1 att hantverket. s-vsselsiit.ter en hofolkningagnipp av omkring l*-30.000 personer, därav cirka 60,000 egna företagare. Bland hantverkarna >.läl\'=\ Gjorda försök att på organisatorisk väg skapa -drägligare förhållanden inom yrkena hava blivit utan påtagliga positiva resultat. För hantverkots män skulle genom den föreslagna lagstiftningen sk-apas ett välbehövligt och berättigat skydd i deras yrkesutövning gentemot osund konkurrens från fuskare och "bönhasar". För hantv-erkets utövare skulle densamma ytzerligare hava till följd ett ökat intresse att förkovra sig i sitt yrke. Yrkesutbšldningen inom hantverket skulle befrämjas och hantverket i sin helhet höjas. Även för den yrkesutbildade arbewrkåren in-om hantverket skulle ökad trygghet beredas. Enligt vår övertygelse är nu förevarande spörsmål icke en angelägenhet, som enbart rör de självständiga företagarna, hantverksmästarna. utan i minst lika hög grad en arbetarfråga. Ökade insikter om att .-.i är fallet torde ock numera vara till finnandes inom vedervörande arbetarorganisationer. - Genom den allmänna höjning av kvaliteten åhantverkets alster. som lagstiftningen komme att medföra, skulle även allmänhetens intressen komma att tillgodoses. - För statsmakterna slutligen borde det vara en samhällsangelägenhet av största vikt och betydelse att söka komma till rätta med de skildrade missförhällandena inom hantverket. Från hantverkets sida önskas ingen återgång till skråtidens strängt reglerade förhållanden. Man påyrkar ingen monopolisering. Man begär allehast, att av den, som självständigt idkar hantverk, skall fordras, att han verkligen kan sin sak, att han har tillfredsställande kvalifikationer för yrkota utövande. Mot den lojal-a nyetableringen inom yrkena förefinnes icke någon önskan att uppresa hinder. För alla, som så önskade, skulle finnas möjlighet att bli egna företagare inom sitt yrke, under förutsättning allerast att de besutte de nödiga kvalifikationerna för yrkets bedrivande. Gentemot det av första lagutskottet vid fjolårets riksdag mot motionerna anförda argumentet, att vid den tidigare utredningen visats, att lagstiftningen i Norge icke utgjordc något för oss efterföljansvärt exempel, torde vara att framhålla, att i Norge allmän tillfredsställelse torde råda med det gällande systemet. Detta har skapat trivsel och arbetsglädje för hantverket rwli indirekt varit till gagn även för allmänheten. Några krav på systemets slopande lära icke hava försports. Att detsamma liksom all ann-an mänsklig ordning givetvis är förenligt med vissa olägenheter, iir uppenbart. Dessa torde hava vid utredningen tillmätts väsentligt större betydelse än de-:nnma förtjänade.
