Molmm-r i Första kammaren, Nr 61. 5 Nr 61. Av herr Gabrielsson, angående utvidgad rätt till ersättning för skada rm björn m. m. Vid 1933 års riksdag avlät Kungl. Maj:t i proposition nr 10 förslag till utvidgad rätt till ersättning för skada av björn ävensom rätt i vissa fall för renvårdande lapp att utan hinder av gällande bestämmelse å sådan annan kronomark än nationalpark, varest han enligt lagen om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige äger jaga, utan särskilt tillstånd döda björn som anfallit människa eller tamdjur. Den kungliga propositionen tillstyrktes av jordbruksutskottet och bifölls av andra kammaren men avslogs i första kammaren med 29 röster mot 27. Sedan förevarande fråga vid 1933 års riksdag fälldes av första kammaren med 2 rösters majoritet, ha sådana förhållanden inträffat som göra det angeläget att riksdagen ånyo upptager densamma till förnyad prövning. Jag ber i det fallet få hänvisa till den skrivelse som den 2 november nästlidet år av lappfogden Hans Cederberg avläts till länsstyrelsen i Umeå och som i avskrift bifogas. För egen del ber jag att ytterligare få understryka att lappmarksbornas och lapparnas existensmöjligheter ej onödigtvis böra försvåras, då befolkningen redan förut har stora svårigheter att kämpa emot, utan bör det i stället vara ett allmänt intresse av allra största vikt att göra deras tillvaro så dräglig som möjligt. Utöver vad lappfogden anfört angående björnarnas härjningar i lappmarken ber jag få meddela, att när statsrevisorerna sistlidne höst besökte lappmarken blevo vi genom landshövdingen i Västerbotten satta i tillfälle att i Sorsele socken få se en häst som fått sin hals sönderriven av björn. Det upplystes vid detta tillfälle att i samma by hade även en häst blivit dödad av björn. Att befolkningen var ursinnig på de lagstiftande som icke insågo nödvändigheten av att hjälpa dem i deras svåra belägenhet måste vål även den mest fanatiska naturskyddsvännen begripa. Hur det skall kännas för far och mor i de ensliga lappmarkshemmen som nödgas skicka sin lilla son eller dotter för att valla kreaturen i de milsvida skogarna, när de veta att dylika bestar till vilddjur under en oförnuftig skyddslag få husera bland kreaturen, utan att fadern-kreatursägaren har rätt att oskadliggöra vilddjuret, det kan inte beskrivas. I den kungl. propositionen av 1933 var beträffande rätt till ersättning för skada av björn föreskrivet att sådan ersättning icke må utgå, när skadan är att tillskriva vårdslöshet vid djurens bevakning. Jag har för min del svårt att fatta, hur en sådan stadga i praktiken skall
