Sida:RD 1935 23.djvu/327

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Motionrr i l"örsia kammaren, N -r 63. 3 Nr 63. Av herr von lleland, om viss ändring 1' den så kallade upphandlingsförordni-ngen. I gällande upphandlingsförordning (Kungl. förordningen den 16 januari 1920, nr 10, angående upphandling och arbeten för statens behov samt försäljning av staten t.illhörig egendom) stadgas i § 28 mom. b, att anbud icke må ifrågakomma vid den slutliga prövningen, om det innefattar obestämt underbud eller eljest uppgiver obestämt pris. Därest vid upphandling för successiv leverans priset av anbudsgivaren satts i relation till noteringen vid tiden för varans avlämnande, har det med föranledande härav ansetts tveksamt, huruvida anbudet får ifrågakomma vid den slutliga prövningen. Vissa myndigheter tillämpa stadgandet så, att de helt avvisa sådana anbud, medan andra myndigheter anse sig kunna godtaga dem för vissa varor. Det synes ställt utom allt tvivel, att den omständigheten, att anbud icke kan antagas, där priset är bestämt i förhållande till noteringen, medför olägenheter såväl för den upphandlande myndigheten som för anbudsgivaren. Ett eventuellt prisfall under leveransterminen kommer sålunda icke statsverket tillgodo, medan anbudsgivaren får bära risken för eventuella prisförhöjningar. Ett antagande av ett anbud med absolut bestämda priser innebär med andra ord en spekulation från båda parternas sida i den framtida prisutvecklingen. Det synes av olika skäl mindre lyckligt och lämpligt, att staten på så sätt deltager i denna spekulation och föranleder säljaren att jämväl deltaga i spekulation. Även ur andra synpunkter torde en ändring av bestämmelsen vara fördelaktig. Det är känt, att vissa företag för närvarande icke ingiva anbud till statliga myndigheter, där varan sänk levereras succeæivt, på grund av att priset icke må sättas i relation till oteringen. Härigenom har den upphandlande myndigheten undandragits att erhålla anbud från företag, om vilka det i flera fall kunnat antagas, att de skulle kunnat verkställa leverans på ett för staten mycket tillfredsställande sätt både vad priser och kvaliteter beträfiar. Av vad anförts torde framgå, att upphandlingsförordningen bör ändras så att anbud skall ifrågakomma vid den slutliga prövningen, där priset är bestämt i förhållande till noteringen. Med hänsyn till omöjligheten att jämföra ett sådant anbud med ett anbud innefattande absolut bestämt pris synes det ock böra föreskrivas, att förstnämnda anbud skola hava företrädesrätt framför de senare. I det betänkande, som 1933 års upphandlingssakkunniga avgåvo den 16