Motioner i Första kammaren, Nr 75. 13 Nämnda l<nstlandsvägss-vstem, sträckande sig ända upp till övre Norrland, passerar ett flertal större och mindre älvar och andra vattendrag. Efter hand ha större delen av nämnda övergångar å det norrländska kustlandsvägsnätet försetts med bronnorilningar - en del av dessa övergångar. exempelvis övergången över Kalixälvcn, har tillkommit under allra senaste tiden. Och dessutom pågår ytterligare brobyggande å detta landsvägsnät, så att man - under förutsättning att tillräckligt statsanslag kommer att anvisas - torde kunna antaga, att den tid icke kan vara så avlägsen, då man kan se fram mot ett lösande av brobyggnadsfrågan i avseende på större delen av de vattenövergångar, som möta under den långa kommunikationsvägen genom kustlandet från mellersta Sverige upp genom Norrland till gränsen mot Finland. Men ännu saknas dock alltjämt broövergångar å nämnda vägnät på några ställen med betydande trafikintensitet och där det nödtvungna tillgripandet av de omoderna och tidsödande färjeförbindelserna måste betraktas som någonting mycket otillfredsställande, då det gäller en huvudtrafikled av stor betydelse för landet, landsdelen och för den lokala trafiken. Och med avseende på de vattenövergångar, som vi här avse, har, såvitt vi veta, den väckta frågan om åstadkommande av en broförbindelse ej ännu avancerat så långt, att man kan med någon bestämdhet säga, när statsbidrag kan erhållas, såvida ej riksdagen nu skulle kunna anslå tillräckliga medel för här nämnda ändamål. Vi vilja här framhålla, att det icke kan anses som en orimlig begäran, att statsmakterna nu finna tiden vara inne att på något sätt medverka till, att denna för Norrland betydelsefulla trafikfråga. inom en rimlig tid vinner sin lösning. Som ett exempel på en sådan vattenövergång å nämnda kustlandsförbindelse, där frågan om åstadkommande av en broförbindelse enligt vårt förmenande är synnerligen trängande, vilja vi särskilt peka på passagen över Lule älv i närheten av Luleå stad, där trafiken över älven alltjämt under den tid, då isen ej håller, ombesörjes med färja. Det är en av de största älvövergångarna på den norrländska kustlandsvägen. Trafikintensiteten i form av bilar, bussar, åkdon av andra slag m. m. är synnerligen stor - åtminstone efter norrländska förhållanden - dels på grund av genomgångstrafiken, dels på grund av den lokala trafiken från de omkringliggande tätt bebyggda trakterna in till residensstaden. Det är också att märka, att frågan om åstadkommande av en broförbindelse över nämnda vattenpassage under långa tider varit under diskussion. Under tiden har brofrågan lösts, evad det gällt ett flertal andra broövergångar, där trafiken icke på långa vägar kan mäta sig med här nämnda trafik och där brobyggandet ej berört en större trafikled, vilket förhållandet är med avseende på här nämnda passage över Lule älv, vilken passage dessutom fått en ännu större betydelse därigenom, att den ligger intill en residensstad och huvudort för länet, med en befolkning av cirka 13*/2 tusen invånare. Under de senare åren har emellertid den lokala opinion, som här krävt åstadkommande av en broförbindelse, fått en än starkare anslutnnig. Upprepade
