Sida:RD 1935 23.djvu/359

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Mutioner 6 Första kammaren, Nr 76. 15 övrigt erinras därom, att dessa utgifter under byggnadsarbetets fortlöpande givit inkomst och arbete åt en betydande arbetsstyrka, som annars måst bereålas sysselsättning och försörjning genom andra åtgärder från det allmännas si a. Vid bedömande av anslagsfrågan bör man dessutom även kunna framhålla, att det nu endast gäller någon eller några få brobyggnader inom här nämnda. rayon, eftersom byggnadsfrågan redan lösts för den större delen av nämnda vattenövergångar. Ävenså torde man kunna peka på, att kostnaderna för här nämnda brobyggnadsföretag kunna uppdelas på ett flertal årsanslag. Slutligen kan även framhållas, att kostnadsfrågan ej behövde te sig så synnerligen avskräckande, om den får ingå som ett led i den arbetslöshetsförsörjningsfråga, som alltjämt består och kommer att bestå för Norrlands del, även om det under senaste tider för vissa delar av nämnda landsdel inträtt något bättre konjunkturer inom nämnda område. Med utgångspunkt från vad här framhållits, komma vi att här nedan påyrka, att riksdagen måtte för kommande budgetår ställa ett tillräckligt anslag till förfogande för fullföljande av det brobyggnadsprogram, som här förut något skisserats. Vi göra detta yrkande därför att - om ett sådant fullföljande skall kunna ske i någon rimlig utsträckning och möjliggöra ett påbörjande inom en någorlunda näraliggande tid av ett eller annat av de brobyggnadsföretag, som här ovan berörts - då måste något ökade anslag för detta ändamål lämnas av riksdagen. Detta framgår icke minst av det uttalande, som i statsverkspropositionen gjorts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilken myndighet "med hänsyn till angelägenheten för vägtrafiken av att arbetenas utförande kan ske inom en ej allt för lång tidrymd" föreslagit ett årsbidrag till ombyggnad, förstärkning eller nybyggnad av broar med 3 miljoner kronor fr. o. m. budgetåret 1935/1936. Vi ansluta oss till detta yrkande, även om vi misstänka, att även med ett sådant anslagsgivande man knappast kan åstadkomma ett brobyggande, som löser trafikfrågan i de här ovan nämnda fallen på ett fullt tillfredsställande sätt och med en sådan skyndsamhet, som vi helst skulle önska. Men vi ha i alla fall den uppfattningen, att med ett sådant ökat anslagsgivande kunde Kungl. Maj:t beredas möjlighet att särskilt reservera någorlunda rimliga anslag till vissa större planerade brobyggen, utan att dessa finge ingå i den egentliga länstilldelningen, vilken i allmänhet ej har den storlek att den medgiver anslagsgivande i någon större mån till de större brobyggen, som här avses. På detta sätt kunde kanske vissa större brobyggnadsprojekt av här nämnt slag lösas inom en någorlunda rimlig tid och alltså de mest trängande och nödvändiga samt av en stark folkopinion på mycket sakliga skäl grundade framställningarna om behövliga och nödvändiga brobyggen bringas till sin lösning. Under åberopande av det här anförda hemställes alltså, att riksdagen måtte besluta öka det av Kungl. Maj :t föreslagna reservationsanslaget för bidrag till byggande och för