2 Motioner i Första kammaren, Nr 76. Iing och blomstring, som äro nödvändiga villkor för befolkningens utkomst redan under den närmaste framtiden, är ett undanröjande av sagda hinder för en normal prisbildning ofrånkomligt. Om likväl detta för närvarande icke låter sig göra på grund därav, att handelsavtalet med Finland är i andra avseenden så pass gynnsamt, att en ändring av detsamma till förmån för gränsbygden ej är önskvärd, så borde det vara svenska staten en värdig uppgift att på annat sätt mildra de för ifrågavarande bygds vidkommande ogynnsamma verkningarna av påtalade förhållanden. Några detaljerade anvisningar beträffande de åtgärder, som i detta avseende böra komma ifråga från statens sida, anse vi oss för närvarande ej kunna ingå på, enär härför krävs en närmare utredning. En statsåtgärd, som oberoende av någon mera allsidig utredning bör kunna vidtagas, och som - ehuru ej tillfyllest - i sin mån skulle komma att medföra en lättnad för bygden, är anknytandet av Haparandahamn med statsbanenätet med tillämpning av den lägre frakttaxa, "Tomedals- taxan", även för sträckan mellan hamnen och Haparanda, som gäller för övrigt i Tomedalen. Såsom förhållandena nu äro fördyras varutransporterna, särskilt för sådant gods, som skall befordras norrut på järnvägen till Övertorneå eller vidare med billinjen till Pajala. Över hamnen inkommande varor måste först forslas med enskildas transportmedel till Haparanda och där, såvitt godset skall längre norrut, omlastas på järnvägsvagnar, och omvänt, då det gäller utförsel av gods över hamnen. exempelvis skogsprodukter. I den utredning, som låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition angående hamnbygget, ingick från början förslag om att hamnen skulle anknytas med statsbanenätet. Rörande själva behovet av järnväg hade vägoch vattenbyggnadsstyrelsen bland annat uttalat, att vid första utförandet järnvägsbyggnaden kunde anstå men att hamnen tydligen ej gjorde fullt gagn, förrän även järnvägsförbindelsen bleve ordnad, varför den alltid borde beräknas komma till stånd, vare sig detta skedde samtidigt med eller omedelbart efter själva hamnens anläggande. I yttrande över vägoch vattenbyggnadsstyrelsens förslag hade länsstyrelsen i Norrbottens län likaledes erinrat om, att järnvägsförbindelsen finge anses oumbärlig för att hamnen skall göra den avsedda nyttan, samt att igångsättande av järnvägsbygget fortast möjligt vore angeläget. Med hänsyn till den stora kostnadssumma, vartill hamnen jämte järnvägsförbindelsen komme att uppgå, ansågs dock en begränsning av det ursprungliga förslaget nödvändig. Sålunda omfattade det slutliga förslaget, som sedermera godkändes och antogs av riksdagen, endast hamnanläggningen, under det att frågan om järnvägsbygget lämnades öppen. Man torde kunna utgå ifrån att något järnvägsbyggo å ifrågavarande sträcka ej heller nu kan komma till utförande. Däremot torde statens järnvägar kunna för rimliga kostnader ordna förbindelsen mellan llaparandahamn och Haparanda medelst en automobillinje på samma sätt som
