Sida:RD 1935 23.djvu/372

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

12 Motioner i Första kammaren, Nr 79. I sina hösten 1931 till Kungl. Maj:t avlämnade riksdagspetita för budgetåret 1932-1933 yrkade skolöverstyrelsen på att anslaget till de sedvanliga resestipendierna måtte utgå med samma summor som samma års riksdag hade beslutat. Krisen hade emellertid nu brutit in, och departementschefen ansåg sig av statsfinansiella skäl nödsakad att stryka anslaget. Med den ekonomiska krisens förvärrande under fortgången av år 1932 och den inträdda försämringen i statens finanser tvangs skolöverstyrelsen att företaga ytterligare nedkärningar och avstod bland annat från att i sina petita år 1932 begära medel för resestipendier under budgetåret 1933-1934. Skolöverstyrelsens riksdagspetita hösten 1933 för budgetåret 1934-1935 återupptog begäran om anslag åt lärare i främmande levande språk vid de allmänna läroverken med 15,000 kronor, vid de kommunala mellanskolorna med 2,000 och vid privatläroverken med 4,800 kronor och hösten 1934 för budgetåret 1935-1936 med 15,000, 2,000, 3,000 och 4,000 kronor vid respektive allmänna läroverken, kommunala flickoch mellanskolor samt privatläroverk. För de statsunderstödda handelsgymnasiernas lärare i levande språk begärde skolöverstyrelsen hösten 1934 1,000 kronor. Såväl 1934 som 1935 har ecklesiastikministern av finansiella skäl ej ansett sig kunna tillstyrka skolöverstyrelsens hemställan. Ur skolans synpunkt måste detta djupt beklagas. Då resestipendierna på grund av den tidsödande ansökningsproceduren icke kunna tagas i bruk förrän ett år efter deras beviljande, skulle, om av innevarande års riksdag medel ej anslås, resestipendier ej kunna användas förrän tidigast sommaren 1937. Det är i regel omöjligt för lärarna, särskilt om de bildat hem, att med sin ofta svaga ekonomi själva helt bekosta sina utländska studieresor och de yngre lärarna dragas ännu i allmänhet med studieskulder. Sveriges läge och den svenska kronans f. n. svaga ställning, särskilt i förhållande till-francen, göra utlandsresorna dyra. I Tyskland, England och Frankrike har efter kriget utbyte av språklärare ägt rum mellan större läroverk, vilket med svenska språkets ställning icke kan ske för vårt lands del. Medan den svenska skolungdomen i våra dagar genom lärjnngeutby" ten, utländska ferickurser, scout- och idrottsresor trätt i livlig kontakt med utlandets ungdom, måste man konstatera det betänkliga förhållandet, att denna ungdoms språklärare i många fall aldrig besökt det land. vars språk de ha att undervisa i. Att här få någon tillförlitlig statistik är omöjligt, då läroverkslärarmatrikelns uppgifter äro mycket ofullständiga. Skolöverstyrelsens assistent i franska. monsieur G. Richard, har den 23 oktober 1934 i en intervju till Sydsvenska Dagbladet uppgivit. att inemot hälften av läroverkens lärare i franska aldrig torde ha satt sin fot inom Frankrikes gränser. Då. franskan nu inträtt som obligatoriskt fast språk på latinlinjen, ställa de statliga xnmxtliglmterna mycket stora