Sida:RD 1935 23.djvu/397

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Motioner i Första kmnmaron, Nr 86. 7 städer finnas icke för mer än ett mindre antal yrken. Ej heller i fråga om den maskinella utrustningen, maskiner och verktyg, kan institutet anses fylla fullt moderna krav. Vissa yrken äro i nämnda hänseende mindre väl tillgodosedda. och skulle tarva komplettering och modernisering. Detta gäller framför allt transmissionssystemet i verkstäderna. En utökning av verkstadsavdelningen med moderna mönsterverkstäder för att flertal yrken skulle vara till stort gagn för undervisningsverksamheten. En ytterligare olägenhet är att de till institutet fast knutna lärarkrafterna äro alltför fätaliga för att möjliggöra önskvärd specialisering. Ur de i landsorten verkande yrkesmännens synpunkt har särskilt varit att beklaga, att av ekonomiska skäl den ambulerande kursverksamheten måst till sin omfattning begränsas. En utvidgning av denna verksamhet är av behovet pakallad. De begränsade ekonomiska resurserna ha även hindrat utvecklingen av informationsverksamheten. Tillfredsställande laboratorielokaler saknas. Yrkesmuseet slutligen har av utrymmesskäl mäste förläggas till en svärtillgänglig vindsväning och har delvis mäst magasineras. För hantverket och dess utövare torde det framstä säsom ett betydelsefullt önskemål, att ätgärder vidtagas för avhjälpandet av de pätalade bristerna för att sätta institutet i ständ att på bättre sätt fylla sin viktiga uppgift. Det torde i detta sammanhang böra omnämnas, att önskemälet om en på mera rationellt sätt uppbyggd organisation ä området var föremäl för diskussion redan i samband med det nuvarande institutets tillkomst. Sälunda gävo Kommerskollegium, Socialstyrelsen och Skolöverstyrelsen i ett den 14 oktober 1920 till Kimgl. Maj:t avgivet gemensamt utlätande angäende Hantverksinstitutets inrättande, under förordande av frägans lösning efter vissa i utlätandet närmare angivna linjer, uttryck ä den äsikten, att behovet av en mera permanent central anstalt för hantverkets högre yrkesutbildning icke i längden skulle kunna fyllas av de provisoriska åtgärder, som ifrägasattes. Att framhålla är vidare, att i vära grannländer, Danmark, Finland och Norge, med uppoffringar av säväl staten som enskilda stora och för näringslivet värdefulla insatser gjorts för skapande av anstalter för högre yrkesundervisning, vilka tillgodosäge det moderna hantverkets och den moderna industriens behov i nämnda hänseende. Danmark äger sälunda i det är 1908 inrättade "Teknolo- gisk institut" i Köpenhamn en anstalt, som säväl i fräga om byggnader, lokaler, utrustning och organisation som beträffande den vid detsamma bedrivna verksamheten torde motsvara de allra högsta anspräk ä området och i alla hänseenden är ett föredöme. I Norge finnes sedan är 1916 i Oslo en motsvarighet till den danska institutionen, ehuru i mindre skala. Den norska anstalten har nyligen undergått en betydande utvidgning och modernisering. Även i Finland äger hantverket i den är 1923 tillkomna "Anstalten för .yrkenas främjande" i Helsingfors, vilken är 1930 inflyttat i nyuppförda byggnader, numera en undervis- ningsanstalt, vilken väl fyller sitt ändamål. Anledning torde vara att upptaga till övervägande, huruvida icke omsor