Motioner i l"o'r.\-la kammaren, Nr 99. 1 Nr 99. Av herr Sköldén ln. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord d landet. Redan vid inrättandet för mer än hundra år sedan av särskilda ägodelningsrätter för prövning av skiftesmål stadgades, att talan mot deras beslut skulle få fullföljas direkt hos högsta domstolen. I 1866 års skiftesstadga bibehölls denna regel angående fullföljden. Ändring därutinnan ifrågasattes icke i de förslag, som föregingo den nu gällande 1926 års lag om delning av jord å landet, och gjordes ej heller i nämnda lag. Den nu omförmälda rätten för den, som är missnöjd med första domstolsinstansens beslut i jorddelningsmål, att omedelbart kunna underställa tvistefrågan den högsta instansens prövning, skattas av vårt lands befolkning som en förmån, på vilken den sätter stort värde. Genom densamma anser man sig kunna ernå slutlig rättvisa snabbare och billigare än om mål av detta slag skulle passera jämväl en mellaninstans. Härtill kommer, att på detta sätt alla skiftesmål få fullföljas till högsta instans. I fråga om andra mål finnas däremot i åtskilliga fall förbud att fullfölja talan mot mellaninstansens avgörande. Såsom skäl för den genom Kungl. Maj:ts proposition nr 3 föreslagna anordningen med införande av mellaninstans i skiftesmål har angivits, att därigenom lättnad skulle vinnas i högsta domstolens för närvarande mycket avsevärda arbetsbalans. Om en sådan lättnad står att vinna på den föreslagna vägen synes oss emellertid vara synnerligen tvivelaktigt. Med hänsyn till den jordägande befolkningens särskilda intresse just för jorden, i fråga om vilken den - såsom känt är - utan att förtröttas strider för vad den anser vara sin rätt, synes det finnas anledning att förvänta, att flertalet skiftesmål komma att fullföljas till högsta instans även om de dessförinnan måste passera en mellaninstans. Den kungl. propositionen synes däremot hava utgått från den beräkningen, att endast omkring en tredjedel av det antal skiftesmål, som för närvarande fullföljas till domstolen, efter införandet av mellaninstans även för sådana mål skulle komma att från denna fullföljas till högsta instans. Propositionens ståndpunkt härutinnan synes oss, med hänsyn till vad vi ovan anfört, alldeles för optimistisk. Då sålunda enligt vår mening någon egentlig lättnad i fråga om högsta domstolens arbetsbörda icke skulle kunna uppnås genom införande av mellaninstans i skiftesmål, men däremot en allmänt högt skattad förmån Bihang till riksdagens protokoll 1935. 3 saml. Nr 99-102.
