Motionrr |' Första kammaren, Nr loi. 5 Nr 101. Av herrar Mellón och Burell, angående utsträckning av giltighetstiden för domsagostadgans Övergångsbestämmelser. Under år 1932 tillkallade Kungl. Maj:t sakkunniga för utredning av frågan angående reformering av vikariatsystemet vid häradsrätterna. Sedan de sakkunniga, f. d. statsrådet Bissmark samt häradshövdingarna Carl Arhusiander och Björn Zetterstrand, avgivit betänkande, avlät Kungl. Maj:t till 1933 års riksdag proposition i ärendet, nr 180. Propositionen anslöt sig till betänkandet och innebar i huvudsak, att handläggningen av mera krävande mål och ärenden å de allmänna tingssammanträdena i regel skulle ankomma på häradshövdingen samt att notariernas tingssittning skulle inskränkas till behandling och avgörande av endast mindre mål och ärenden. Förordnande att utan inskränkning förvalta häradshövdingämbete skulle regelmässigt endast kunna meddelas den, som tjänstgjort såsom ledamot eller fiskal i hovrätt. Samtidigt ställdes i utsikt att häradshövdingen skulle erhålla lindring i fråga om andra arbetsuppgifter, som för den egentliga rättsvården vore av mera underordnad betydelse. I propositionen föreslogs vidare betydande inskränkningar i häradshövding förut tillkommande rätt till tjänstledighet. Ledighet för semester, lättnad i arbetet och enskilda angelägenheter skulle endast då synnerliga skäl därtill förelåge få beviljas för tid, varunder allmänt sammanträde eller sammanträde för tings avslutande infölle, och ledighet från ordförandeskap i häradsrätt vid behandling av andra mål och ärenden än sådana av mindre vikt liksom ock från ordförandeskap i synrätt och ägodelningsrätt skulle endast få beviljas vid laga förfall. Enligt tidigare gällande domsagostadga ägde häradshövfling åtnjuta ledighet från 3 allmänna tingssammanträden. Till hjälp åt häradshövdingarna att utföra det sålunda ökade arbetet föreslogs anställande av nya tjänstemän i de större domsagorna. Att ökade arbetskrafter i följd av föreslagna ändringar kunde erfordras jämväl i övriga domsagor, däråt ägnades ingen tanke. Propositionen behandlades av ett sammansatt stats- och första lagutskott. Från ett stort antal häradshövdingar, omkring 60 procent av hela häradshövdingekåren, ingavs skrivelse till utskottet med anhållan att, enär enligt deras mening det i propositionen framlagda förslaget kunde komma att medföra ödesdigra verkningar för rättsskipningen, förslaget icke mätte av utskottet tillstyrkas i befintligt skick. Det framhölls i skrivelsen bland annat, att det vid en omorganisation av domsagornas förvaltning borde noga beaktas, att det från det allmännas synpunkt vore förenat med fara för rättsskipningen, om domarens arbetsbörda bleve för stor, samt att, vad fler
