Sida:RD 1935 23.djvu/451

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Ålotioner i Första kammaren. Nr 107. 5 Nr 107. Av herr Andersson, Nils, m. il.. om älaskadefondem uppdelande i länsfonder m. m. Ar 1931 inrättades älgskadefonden, vilken har till uppgift att genom uttagande av vissa avgifter för under tillåten jakttid fällda älgar, hålla medel tillgängliga för likvidering av älgskador, som av älg förorsakas å växande gröda m. m. Bland ledamöterna i riksdagen förefanns dock delade meningar angående nyttan i de beslutade åtgärderna och alldeles särskilt gjordes starka erinringar av representanter från området beläget norr om Dalälven, detta emedan det kunde förutsättas att verkningarna skulle bliva mindre goda för dessa delar av landet. Efter att de bestämmelser, varom här är fråga, nu under några års tid prövats, är det ganska uppenbart att den uppfattning, som kom till uttryck från minoritetens sida år 1931, var välgrundad. Det torde icke vara nödvändigt att ånyo redogöra härför, med hänsyn till att i de motioner, som avlämnats vid varje riksdag sedan bestämmelserna antogos, motionärerna med såväl statistiskt materiel som på annat sätt klargjort detta. Vi skola här nöja oss med att ännu en gång understryka, att det icke kan vara riktigt och rättvist, att uttaxering av medel företages inom vissa län till ersättning för viss skadegörelse, som uppkommer inom andra län. En ändring i gällande bestämmelser om älgskadefonden är därför enligt vårt förmenande nödvändig och bör denna ändring innefatta, att avgifterna för inom ett län fällda älgar inlevereras till vederbörande länsstyrelse, som bör tillerkännas rätt att disponera medlen för reglering av uppkomna älgskador samt jaktvårdande åtgärder inom det egna länet. Härigenom vinnes den fördelen, att medlen komma till största möjliga nytta. En anordning av detta slag synes vara båda ändamålsenlig och förnuftig, särskilt med tanke på de olikartade behov som förefinnas inom de olika länen. Den nuvarande ordningen med en älgskadefond för hela riket synes också medföra en ganska onödig misshushållning med de inlevererade medlen, ty det förefaller ligga i sakens natur, att man inom varje län finner det angeläget komma i åtnjutande av största möjliga summa ur fonden för att därmed utvinna en fördel för det egna länet. Uppenbarligen kommer också konkurrensen om fondmedlen att medföra sådana verkningar, att man snart torde befinna sig idet läget, att de icke räcka till för reglering av älgskadorna. Utvecklingen under de två senaste åren ger vid handen, att så torde bliva förhållandet. Vid behandlingen av frågan under fjolårets riksdag framhöll statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet, att utredningen angående ny jakt