Mofionerr i Första kammaren, Nr 127. 18 Nr l27. Av hen- Karlsson, Oscar Gottfrid, och herr Wangson, Otto. 6 anledning av Kungl. Maj:ts förslag till personalstat för Vipeholms sjukhus. I årets statsverksproposition är beträffande Vipeholms sjukhus, som är avsett att öppnas för sitt ändamål omkring den 1 oktober 1935, i staten upptaget bland andra ordinarie befattningar 68 skötare, 8 översköterskor och 17 sköterskor. Sjukhusets khentel skall bestå av vuxna svårskötta obildbara sinnesslöa av mankön, fördelade på 16 avdelningar. Av dessa äro 4 avsedda för lugna patienter, med ett platsantal av 152, d. v. s. 38 på vardera avdelningen, 8 halvoroliga avdelningar, med ett platsantal av 320, eller 40 på varje avdelning och slutligen 4 oroliga avdelningar avsedda sammanlagt 140 patienter eller 35 på varje. Medicinalstyrelsen anför beträffande khentelet, att de patienter för vilka sjukhuset vore avsett - vuxna svårskötta obildbara sinnesslöa - toge på grund av ofta förekommande utbrott av oro och hänsynslös våldsamhet eller oförmåga och motsträvighet vid daglig ans och passning vårdpersonalens kroppskrafter starkt i anspråk, varför denna personal, för att kunna begränsas till rimligt antal, i stor utsträckning borde vara manlig. Å andra sidan funnes starkt behov av den fullständigare utbildning i allmän sjukvård, som stode den kvinnliga personalen till buds, samt av kvinnans mera utpräglade förmåga att uppehålla prydlighet och trevnad inom avdelningarna. Styrelsen hade därför tänkt sig att personalen skulle vara manlig å avdelningarna för oroliga och halvoroliga, frånsett en sköterska å varje sådan avdelning för bestyren med matservering, städning och dylikt. samt en översköterska för varje våning med dess två avdelningar, under det att personalen i paviljongerna för de lugnaste patienterna skulle bliva uteslutande kvinnlig, likaledes med en översköterska för varje dubbelavdelning. Som av det sagda framginge, ansåges en översköterska kunna handhava tvenne i samma våning belägna avdelningar, i det att den individuella vården av här ifrågavarande patienter icke toge avdelningsledarens tid i anspråk i tillnärmelsevis samma grad som å ett vanligt sinnessjukhus. För varje underavdelning hade styrelsen däremot beräknat särskiltarvode att utgå för s. k. nästansvarighet. Mot denna medicinalstyrelsens motivering för personaluppättningen vid detta sjukhus kunna vägande invändningar göras. Styrelsen framhåller khentelets svåra beskaffenhet, och häri torde alla kunna instämma. Det är just av denna anledning som manlig personal föreslagits på såväl oroliga som halvoroliga avdelningar. Men så anser styrelsen att det för
