6 Motioner i Första kammaren, Nr 133. den allmänna väghållningens utförande, till såväl nybyggnad av vägar som till deras underhåll. - För att i någon mån kunna skapa större jämlikhet och rättvisa mellan den del av befolkningen, som utan egna särskilda offer blir delaktig av den allmänna vägens fördelar och den del som har att genom egna insatser av kapital och arbete skaffa sig framkomlig väg, bör en ändring av grunderna för statsbidragets beräknande, innebärande möjlighet för byggare av enskild utfartsväg att erhålla större procentuellt statsbidrag, omedelbart vidtagas. Såsom - åtminstone tillsvidare - lämplig lägsta gräns för statsbidragets beräknande anse vi vara 40 procent av beräknad kostnad för anläggningen. Övre gränsen torde böra bibehållas vid det belopp som motsvarar hälften av samma kostnad. Sammanlagda beloppet av statsbidrag och det bidrag av minst 15 procent av statsbidragets belopp, som enligt gällande bestämmelser skola anvisas av landsting, kommun eller annan icke sakägare, komma sålunda att utgöra lägst 46 procent och, i de särskilda fallen, högst 57,5 procent av beräknad byggnadskostnad. Ett bifall till vad här föreslås och för att icke minska antalet företag, som utan ändring av grunderna för statsbidragets utgående kunnat tilldelas statsbidrag, kräver ökning av anslagssumman. Full kompensation skulle vinnas med höjning av anslaget med 80 å 90 000 kronor. Emellertid är det förefintliga behovet av bidrag till anläggning av enskilda utfartsvägar så stort, att en betydande höjning av anslaget härutöver är starkt motiverad. Av statsverkspropositionen framgår att kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, med ledning av länsstyrelsernas yttranden, uppskattat det beräkneliga anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål under nästkommande budgetår till 1 384 000 kronor. Då anslaget för innevarande budgetår utgår med 600000 kronor skulle sålunda en anslagsökning av 784 000 kronor erfordras, därest länsstyrelsernas anslagskrav skulle kunna tillgodoses i av länsstyrelserna begärd omfattning. - Tillkomsten av enskilda utfartsvägar innebär att byggandet av allmänna vägar i betydande omfattning' kan anstå och i en del fall helt uteslutas. De arbetstillfällen, som skapas vid anläggning av de enskilda utfartsvägarna, äro synnerligen välkomna och ägnade att verksamt minska den i de olika 'orterna ännu befintliga arbetslösheten. Med hänsyn härtill och till den av oss föreslagna ökade bidragsprocenten av statsmedel till anläggningarnas utförande få vi föreslå att anslaget till bidrag till byggande av enskilda utfartsvägar måtte höjas från det av Kungl. I\laj:t föreslagna beloppet 600000 kronor med 300000 kronor till 900 000 kronor. Med åberopande av det anförda få vi föreslå. ' l- att riksdagen måtte besluta dels att -\ 3 mom. 2 i kungl. kungörelsen av den 29 maj 1931, nr '.232, måtte erhålla följande limlrade l-vdel.se:
