Sida:RD 1935 23.djvu/528

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

10 Motioner i Första kainlnurcn, Nr 13/1. alltjämt i erforderlig utsträckning lämnas bidrag t'ör finansiering av utgifterna för de allmänna vägarna. (Riksdagens skrivelse nr 283 år 1932.) l såväl 1933 som 1934 års statsverkspropositioner föreslogs att, förutom till byggande av landsvägar och vanliga bygdevägar, anslagen till byggande av enkla bygdevägar, ödebygdsvägar och tillfartsvägar till inlandsbanan skulle utgå av automobilskattemedel. Med anledning av väckta motioner vid båda riksdagarna beslöto de båda årens riksdagar att icke godkänna Kungl. Ma j :ts förslag att förevarande anslag till byggande av enkla bygdevägar, ödebygdsvägar och tillfartsvägar till inlandsbanan skulle täckas av automobilskattemedel. I fjolårets riksdagsskrivelse rörande byggande av enkla bygdevägar heter det: "Riksdagen anser, att anslaget till enkla bygdevägar bör bestämmas till det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet av 1 350 000 kronor eller samma belopp, som anvisats för innevarande budgetår. Däremot har riksdagen ej ansett sig kunna godkänna Kungl. Maj:ts förslag, att förevarande anslag till enkla bygdevägar liksom de i det följande upptagna anslagen till ödebygdsvägar och tillfartsvägar till inlandsbanan skulle täckas av automobilskattemedel. Riksdagen åberopar härutinnan den ståndpunkt 1933 års riksdag intagit till denna fråga. En sådan åtgärd skulle, såsom riksdagen då framhöll, innebära ett ytterligare inkräktande på dessa medel, desto mindre tillrådligt som de redan för närvarande visat sig knappa för finansieringen av de båda ursprungliga automobilskattemedelsanslagen, nämligen anslagen till förbättring och underhåll av för automobiltrafiken viktiga gator och vägar i städerna, respektive på landsbygden. Härtill komme skäligheten av att från allmänna budgeten alltjämt i erforderlig utsträckning lämnades bidrag för finansiering av utgifterna för de allmänna vägarna" Av vad riksdagen i sina skrivelser under de sistförflutna tre åren uttalat angående lämpligheten av att till täckning av ifrågavarande anslag använda automobilskattemedel framgår riksdagens bestämda uppfattning att åtminstone viss del av vägbyggnadsanslagen borde utgå av allmänna statsmedel. Fortfarande äro anspråken på automobilskattemedlen mycket stora och det kan ej vara riktigt att använda dessa medel för rent budgetära ändamål. Om inkomsten av automobilskatten franideles når sådan höjd att den överstiger behovet för det ändamål vartill skatten är avsedd bör en sänkning av skattesatserna vidtagas. Slutligen må erinras om att 1931 års väg- och brosakkunnigas yttrande och förslag, beträffande i vilken utsträckning motorlrafiken lmrdv deltaga i kostnaderna för väghållningen i riket, ännu ej framlagts för riksdagens slutliga prövning. Det kan icke vara riktigt att innan sådan prövning i ett sammanhang ägt rum, i allt större och större omfattning :mvämla automobilskattemedel för ändamål, som dessa icke varit avsedda t'ör. På grund av vad sålunda anförts föreslå vi.