16 Motioner i Första kammaren, Nr 136. skrivelse till Kungl. Maj:t, dagtecknad den 22 december 1934, i första hand hembjudit Kungl. Maj:t järnvägen till inlösen för ett pris av 463 000 kr., enligt uppgift motsvarande banans realisationsvärde, och i andra hand, därest Kungl. Maj:t ej skulle finna skäl föreligga till ett statsinköp, hemställt om rätt att från och med 1936 års ingång nedlägga järnvägen. Denna framställning har remitterats till kungl. järnvägsstyrelsen, vars utlåtande torde avgivas under den närmaste tiden. Om järnvägsstyrelsen, såsom möjligen kan befaras, vid sitt ställningstagande ur järnvägs-ekonomisk synpunkt anser sig böra avstyrka en statsinlösen av Gävle-Ockelbo järnväg, torde väl ärendet komma att remitteras för hörande av de berörda orternas befolkning och vederbörande ortsmyndigheter, näringskorporationer i Norrland samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, generalstaben m. fl. Någon slutlig utredning torde i så fall möjligen icke föreligga inom sådan tid att en k. proposition till innevarande riksdag eventuellt hinner avlåtas. Under sådana förhållanden hava vi ansett oss höra genom denna motion föra fram ärendet, så att riksdagen må bliva i tillfälle att, om så erfordras, taga ställning i saken. Tre möjligheter föreligga nu: järnvägens nedläggande och upprivning, statsinlösen eller statsdrift på grundval av nytt arrende. Att järnvägsbolaget, som saknar rullande materiel, skulle självt eller genom annan enskild annat än för mycket kort tid kunna upptaga trafiken å en 38 km lång bana, numera belägen mellan två statsbanor torde kunna anses uteslutet. Banan skulle därmed icke kunna rationellt utnyttjas och bolaget skullei varje fall inom kort nödgas likvidera, oberoende av koncessionens innebörd. Ett nedläggande av banan våga vi för vår del anse uteslutet. Det vore ett fattigdomsbevis om man icke skulle finna utväg att bibehålla och effektivt utnyttja en bana, som, frånsett dess obestridliga lokala betydelse, med nära 4 mil (38 km) förkortar järnvägen mellan Stockholm med omnejd jämte stora delar av sydöstra Sverige å ena sidan och större delen av Norrland å den andra (se bifogade karta).1 Om järnvägen icke funnos, skulle säkerligen starka röster för dess byggande höjas. Skulle banan mot all förmodan upprivas, så skulle ett krav på omedelbart byggande av en landsväg i samma sträckning näppeligen kunna tillbakavisas, medförande en kostnad för det allmänna av minst samma storlek som järnvägens beräknade realisationsvärde. Därmed hava vi givetvis icke velat uttala oss om detta värde som grundval för statsinlösen. Vid den förhandling, som väl under alla förhållanden kommer till stånd, torde jämväl även böra beaktas koncessionens juridiska innebörd, kompensationer till personalen i händelse av banans nedläggande. ev. ränteförluster m. m. Den omständigheten att statens järnvägar med gällande bestämmelser kommer att vid banans inlösen få vidkännas en med den kortare vägen samhörandc minskning av vissa trnfikinkomster kan också i
- Ej här reproducørad.
