Motionrr i Första kammaren, Nr Ho. 5 Nr 140, Av herr Larsson, Viktor, angående teak-ri¿ngsufndei1-v¿n1|/ingen vid åß ul-lm än na lä rmierkc n. 1 skrivelse den 31 augusti 1934 till Kungl. Maj :t med framställning om anslag till extra, arvoden åt lärare i övningsämnen vid de allmänna häroverken har skolöverstyrelsen ifrågasatt, att den frivilliga teekningsundervisningen finge återupptagas vid dessa läroanstalter. Edldesiastikxninistern har i anledning härav i årets statsverksproposition förklarat sig beakta betydelsen av en utökad teckningsundervisning men har icke under nu rådande förhållanden kunnat tillstyrka anslag för nämnda ändamål. De statsfinalnsiella skäl, som föranlett indragningen av detta undervisningstillfälle från och med läsåret 1933-1934, torde allt fortfarande böra tillmätas viss betydelse, men olägenheterna av denna besparing förefalla så, betydande, att starka skäl tala för en omprövning hos riksdagen, huruvida ej ett återupptagande av undervisningen ifråga kan ske, i all synnerhet som det rör sig om ett anslagskrav av relativt ringa omfattning. Genom 1933 års läroverksstadga minskades tiden för teekningsundervisningen i gymnasiets båda högsta ringa-r från två, till en veckotimme. 1933 års läroverkssakkunniga förutsatte dock, att de elever, som antingen av intresse eller på grund av nödvändighet för sin fortsatta utbildning önskade mera teckningsundervisning, kunde hänvisas till den frivilliga undervisningen i ämnet. För dessa elever "hava följaktligen utbildningsmöjligheterna beskurits i en omfattning, som ej varit beräknad. Teckningsundervisningens såväl specialsom allmänbildande betydelse erkännes numera allmänt, likaväl som teckningakunnighetens värde även för eleven såsom hjälpmedel vid kunslzapstillägnandet inom olika undervisningsgrenar. Allmänheten har i dagarna haft särskild anledning att beakta behovet av skolungdomens utibildningsmöjligiheter på detta område i anknytning till pressdiskussionen om "konsten och skolan". Den utökning a.v dessa möjligheter som ett åte1'upptagande av den frivilliga teckningsundervisningen skulle utgöra, måste tillerkännas så stort värde, att endast exeeptionella svårigheter få tillbakahålla en återgång till förhållandena före 1933. I detta sammanhang är det eokså allt skäl för statsmakterna att beakta och tillrättalägga. vissa missförhållanden beträffande teckningsundervisningen, som utvecklats vid en del av de allmänna läroverken. I strid mot läroverksstadgans föreskrifter sammanslås olika klasser till en undervisningsavdelning, så att elevantalet i denna överstiger det fastställda maximum: 30 för gymnasiet, 35 fór realskolan. Om elevantalet vid dylik samläsning stannat under dessa maximisiffror, beror detta i många fall därpå., att befrielse från teak
