6 Motioner i Första kammaren, Nr 148. en dag längre än som nödvändigt är vara instängda och oåtkomliga. Att tänka sig dessa så rika och skiftande skönhets- och nyttighetsvärden i mörka, tillbommade magasin och i tillspikade lårar under en lång tid framåt är sannerligen beklämmande" Det är mot bakgrunden av ett dylikt uttalande grundad anledning antaga, att ett i enlighet med förevarande donation tillkommet museum redan från början skall kunna ställas på ett så högt plan, att det skall tillvinna sig en vidsträckt uppmärksamhet och, på sätt donator hoppats, väcka intresse för konst och konstindustri jämväl hos en större allmänhet. Förutom den betydelse museet får för stadens och länets invånare i allmänhet kommer det att erbjuda fördelar för olika grupper medborgare. Vid skolornas undervisning i skilda ämnen (historia, hembygdskunskap, teckning m. m.) blir museet till stor nytta för levandegörande av gångna tiders epoker, kulturella strömningar och personligheter. För de i staden och trakten däromkring i stort antal verksamma hantverkarna och hemslöjdarna samt för den i staden rikt florerande konstindustrin (porslins- och fajansfabriker, tapettryckeri, textilmanufaktur m. m.) bör ett museum i fru Rettigs anda med dess möjligheter till utställningar, demonstrationer och föreläsningar bliva till stort gagn och verka befruktande på deras fortsatta verksamhet. J ämväl för den fria forskningens utövare torde museet med dess samlingar erbjuda goda tillfällen till vetenskapliga studier. Förutsättningarna för denna institutions utformande äro således sådana, att det med fog kan göras gällande, att institutionen kommer att få stor betydelse ej endast för staden och länet utan även för hela landets kulturella liv. Som redan nämnts kommer den rettigska donationen, därest Gävle stad icke mottager den, att i stället tillfalla Nationalmuseum. I dylikt fall blir donationen enligt prejudikat från år 1931 helt befriad från skatt. Motivet till denna olikhet i beskattningen kan med ett visst fog efterlysas. Den omständigheten att en donation givits till ett i landsorten beläget museum synes icke i och för sig böra föranleda till att donationen skall beskattas på annat sätt än om den lämnats till Nationalmuseum, då syftet med donationen givetvis i båda fallen är detsamma, även om staten iförra fallet icke står såsom formell ägare av donationen. Det kan i detta sammanhang förtjäna anmärkas, att om donationen givits i form av gåva under fru Rettigs livstid och icke genom testamentariskt förordnande, gåvan enligt gällande bestämmelser skulle varit helt fri från skatt. Nu anmärkta skillnad i beskattningshänseende mellan egendom, som givits till en allmännyttig institution såsom gåva, och egendom, som tillfallit dylik institution på grund av testamente, synes knappast vara iignad att stimulera till att i testamentets form, vilket säkerligen Sir det vanligaste, länmn. donationer till nu ifrågavarande ändamål. Åtskilliga skäl synas tala för liimpliglwten av att en decentralisering av de kulturella institutionerna kommer till stånd bland annat genom tillkomsten av museer i våra större landeortsstii.dor. Immlsorten över huvud och i all synnerhet Norrland är illa lottad i nu ifrågavarande avseende.
