Motioner i Första kammaren, Nr 148. 7 varför det måste betecknas såsom ett riksintresse att, när möjlighet därtill gives, på allt sätt understödja och underlätta tillkomsten av dylika institutioner i landsortsstäderna. För staden Gävle har nu erbjudit sig ett sällsynt tillfälle att erhålla ett museum, som staden själv omöjligen kan tänka sig att inom en överskådlig framtid få till stånd och varav staden utan gensägelse är i behov. Därest den rettigska museidonationen förverkligasi den stad, till vilken den är skänkt, kommer museet och dess samlingar att för all framtid spela en huvudroll inom det kulturella livet, vilket däremot av naturliga skäl icke skulle bliva fallet, därest samlingarna tillades huvudstadens redan rika bestånd av konstföremål och konstindustrialster. Den höjda beskattningen av museidonationen har emellertid för staden komplicerat frågan om donationens mottagande - med därav följande förpliktelser - på ett sätt, som donator vid testamentets upprättande icke förutsett. Därest donationen i stället stämpelbelagts i enlighet med den vid tiden för testamentets upprättande gällande och till ett fåtal dagar före fru Rettigs död alltjämt tillämpliga arvsskattetariffen, skulle den av donator tänkta förutsättningen för stadens mottagande av donationen föreligga och stadens möjlighet att med de donerade medlen förverkliga donators vilja väsentligen ökas. I anslutning härtill och under åberopande av vad ovan anförts få vi därför hemställa, att riksdagen mätte besluta, att av stämpelavgiften för "John och Antonie Retfigs museifonder till Gefle stad" skall återbäras och tillgodoföras museifonderna ett belopp av 306,980 kronor, motsvarande skillnaden mellan stämpelavgiften för museifonderna enligt nu gällande arvsskattetarifi och den tarifi, som var tillämplig före den 1 juli 1933. Stockholm den 14 januari 1935. N. S. Norling. C. A. Carlsson. Karl Sandegård. V. Tham. Carl Eriksson. P. Granath. Per Andersson. G. A. Björkman.
